My fellow textilnörd

Nej, här kommer inget " Gott nytt år och hurra" inlägg, utan nåt helt annat. ( Märks det att min jul och fadderullan protest inte gått över ännu?) Här tänker jag istället berätta om ett besök hos min vän Margatetha.

Hela familjen har precis kommit hem ifrån en resa till mammsen i Luxemburg och en av de saker vi gjorde när vi var där, förutom att hänga i lekparker och busa på äventyrsbad, var att hälsa på Margaretha.

Vi lärde känna henne 1995 då vi flyttade till Luxemburg och på den tiden var jag mest bekant med hennes dotter Estella som är i min ålder, medans mamma var mest bekant med Margaretha då dom träffades i jobbet. Men med åren som mitt textilintresse vuxit sig större och större så har även jag och Margaretha hittat varann i form av gammalt gediget textilnörderi. Och då framför allt lapptäcken.(jag vet att jag nämnt henne här på bloggen tidigare då vi har bytt tyger med varandra några ggr.) Hon har också en egen blogg som heter Les petites Marguerites. Här följer lite bilder på hur det ser ut hos henne: en total textil och mönster overload som gör en yr i huvet, på ett bra sätt.

Sähär ser det ut i hennes syrum. En bit av ena väggen alltså...

Och här är hennes , av mig, hett eftertraktade bokhylla i tv rummet. Full av böcker om textil och handarbete. Jag skulle kunna botanisera där i veckovis.

I köket trängs blommiga franska serviser med gamla emaljkannor och udda koppar.

I soffor , i fotöljer ,i korgar och på stolar ligger det underbara textiler i drivor.

Och i trappen till övervåningen hänger det gamla lapptäcken.

I hallen hänger det underbara rysska pappersklipp.

I hennes syrum hittar man delar av gamla lapptäcken, påbörjade projekt och tyger i alla vrår.

Och har man tur så kan man få med sig lite godbitar  hem :-)

Nu väntar nyårsfirande, som jag inte alls är så sugen på. Men jag ska ändå ge mig iväg till en stor sekelskiftesvilla i Kyrkhult en sväng, det är ju alltid kul att få klä upp sig lite. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag att vara hemma i huset igen , luffsandes i mina innetofflor innan kl 22.

( om ni väldigt gärna vill ha någon slags "mitt 2013" inlägg så säg till så knåpar jag ihop nåt.)

Vintertrots

Känns lite trött här hemma. Ännu ett år så har jag blivit trött på julen innan den ens börjat.

Med bara en och en halv vecka kvar till jul så har jag ännu inte införskaffat en enda julklapp!

Bara tanken på att ge mig ut och försöka hitta något att handla till folk gör mig matt.

När jag ger bort något så vill jag ju at jag ska VILJA  ge någon något fint. Något som behövs, som ger mer än bara en present. Mina barn behöver inte en pinal till i hela världen. Tvärt om, dom skulle behöva rensa ut! Men det känns ju inte så kul att ge dom en varsin sopsäck i julklapp.....

 Förra veckan hade vi storm. Reäl storm, i kombination med minusgrader och första snön.

Det här huset är som bekant 105 år gammalt , golvet saknar undergolv och isolering och väggarnas isolering består av en skiva tretex och x-antal tapetlager. Strömavbrott fick vi så det räckte och blev över.Behöver jag säga att det var lite svalt inomhus? Nedanstående temperaturer uppmättes i badrummet, i köket och i vardagsrummet. ( trots tre oljefyllda element på full kräm)

Det gamla beprövade knepet " mattor som golvisolering" plockades fram.

Kakelugn och vedspis kunde vi inte elda i förens efter två dagar pga köldlock i skorstenen och kastvindar som bolmade in röken mer I huset än ut genom skorstenen.... Ack och ve. Ändå älskar jag detta hus.

Har precis satt i gång att ändra om på köket..igen. Jag vet, jag är lite tokig. Men det är ju så kuuul!!!

Igår hittade jag mig själv på Youtube. Min kompis Nisse Stormlod som jobbar på slöjdhuset i Ronneby spelade in denna lilla film i vintras och tidigt i våras. Jag trodde mest den skulle användas i slöjdsamanhang, men nu finns den till allmän beskådan på nätet. Så om ni vill glutta på en då nyseparerad och lite trasig sömnadsnörd som pratar en blandning av blekingska och dalmål så är det bara att klicka här.

Sen finns ju den här gamla godingen också.

Filmad av Väggaskolans gymnasieelever.

Håll till godo!

Kan ni hjälpa mig?

Hej hå vad dålig jag är på att blogga nu för tiden...

Dålig på att sy är jag visst också nu mer.

Ateljen ser mig så sälla nu för tiden att den riktigt jublar och öppnar dörren på vid gavel när jag närmar mig.

Det finns flera anledningar till detta såklart. En är att en medarbetare på skoljobbet blivit sjukskriven så att jag får hoppa in för henne. Himla synd, hoppas såklart hon blir frisk snart.

En annan anledning, som jag inte trodde var möjlig, fick jag en ledtråd till för en tid sedan.

Jag hade öppen ateljé för Slöjdhuset i Ronneby och en av deltagarna frågade mig om det inte var så att jag riktigt längtade till ateljén ibland. Efter att ha funderat ett tag slog det mig att jag faktiskt inte gör det längre.

Ateljen brukade vara mitt andningshål. Mitt eget ställe på jorden där jag kunde vara lycklig i mig själv och med min kreativitet och mina tyger. Ett ställe där jag kunde leva helt efter eget hjärta , egna tankar och egen tid. Iväg från kaoset där hemma. Min borg.

Men nu när kaoset är borta, lugnet sänkt sig och mitt hem blivit mitt och barnens så trivs jag lika bra där. Nu kan jag andas hemma, på riktigt, så då blir ateljen inte lika nödvändig. Jag ska såklart inte sluta sy, men flödet sprutar inte desperat som en ilsken vulkan längre. Nu sipprar det istället sakta och lite eftertänksamt. Som en vårbäck som letar en ny väg. Och jag tänker inte skynda på den. Snart hittar den rätt och vem vet, kanske blir den en flod eller kanske en tjärn.

Den här blusen sydde jag iaf för några veckor sedan. Tyget hittade jag i en tyggrupp på facebook och det räckte precis till blusen.

Om ni vill se bilder ifrån när jag hade öppen ateljé så finns det hos fina Marjatta.

Hemma har jag ännu en gång haft Kimzallabim på besök. Denna gång gällde det en fuktig och trasig planka i golvet samt lite annat fix och don.

Något jag själv däremot kan fixa men har lite beslutssvårighet inför är tapetsering.

Har varit kär i en tapet läänge men inte kunnat bestämma mig. Ni kanske kan hjälpa mig?

Det här är de tapeter jag har i huset nu.

Hall, sovrum, vardagsrum och glasverandan.

Tror ni tapeten här nedanför gör att det hela likssom blir för brun/grått?

Blir det lungt och fint eller lervälling i cirkustältet?

Funderar på köket eller bakre hallen.( köket är för övrigt inte heller grönt längre utan ljusgrått...)

Vad säger ni?

Jennys hus

Minns ni detta fantastiska men öde hus som jag skrev om för ett år sedan?

Det huset jag drömt om och dreglat över sen jag var liten.

Förra veckan när jag var hemma i Falun så kikade jag såklart till huset som vanligt och höll på att tappa hakan när jag såg att det inte bara satt riktiga fönster på huset utan att det även LYSTE i fönstren!!!

Självklart kunde jag inte hålla mig utan fick såklart lov att knacka på.

Tur nog så fick jag och barnen komma in och kika. ( efter att jag smått frenetiskt och flåsande förklarat min livslånga kärlek till huset och hela historien..) De som bodde där hade precis flyttat in, så det var allmänt flyttkaos. Det gick bra att ta bilder hit till bloggen och jag lovade såklart att fota så att inget av flyttkaoset kom med på bilderna.( därav alla tak.....)

Gud vilken känsla det var att få gå omkring och titta i det här huset som man drömt så länge om. Nästan som att få träffa en kändis. (Jag trodde det bara var textilier som kunde påverka mig så, men tydligen hus också..)

Spår av att huset stått öde en längre tid,.....

Det visade sig att huset tillhörde en tryckerifirma , Strålin och Persson, som ligger alldeles intill.

Tydligen så har allas vår folkkära Jenny Nyström ( hon med tomtarna) bott i just detta hus på 40-talet då hon ritade vykort för just Strålin och Persson.

Jag får dåndimpen!!!

( skärmdump från Strålin och Perssons hemsida)

Om huset nånsin blir tomt igen, lyckas slippa undan en renoveringsmarodör som river ut allt, slår ut väggar osv samt om jag nånsin blir miljonär..så ska jag minsann köpa detta hus och flytta det till mig. Vart jag än bor. Huskärlek i högst grad!

Let´s hope!

Kimzallabim!

 Förra fredagen var min vän Kim här och byggde igen.

Han är så himla duktig! Snabb och proffsig. Man vet ju, att när det ser mer ut som en dans man utför än ett arbete, så är man bra på vad man gör. Så är det med Kim.

Det tog  ungefär lika lång tid för honom att bygga dessa sköna bänkar som det tog för mig att kratta gräsmattan från löv.

Måla dem får jag göra i vår när det blir varmare.

Sen vill jag välkomna er till detta lilla evenemang!

Välkomna till en klädbytardag på mitt jobb!

Så många plagg/accesoirer/skor du lämnar in, så många får du ta med hem.

Vi bjuder på glögg och pepparkakor.

Komsi komsi!!

Maskinstickning

För ett tag sedan var jag på maskinstickningskurs på slöjdhuset i Ronneby.

Himla kul var det. Helt nytt för mig och verkligen annorlunda. Det är så kul att få lära sig något nytt, har ju inte varit på någon textilkurs eller fortbildning på 10 år och man blir ju lätt inkörd i samma gamla spår.

Nu har jag lånat med mig en stickmaskin hem från jobbet och håller på att improvisera en tröja, vi får väl se hur det går......

Foto Nisse Stormlod

Det blev många små provlappar...

 En dag lunchade vi ( jag och två till från kursen) på ett himla mysigt ställe i Ronneby. En gammal pingstkyrka som blivit matställe. Blev kär i tapeten,..som vanligt.

De senaste veckorna har det hänt många grejer som jag inte hunnit blogga om. Jag har haft min vän snickaren Kim här igen, jag har varit i Dalarna och på vävdagarna i Glimåkra.

Men roligast är nog att vi fått hem dessa två ulltussar: Couscous och Piccachu!

Konsten att fira sig själv

Nu har jag fyllt år igen, tänka sig. Årets önskelista bestod av följande: en huggkubbe, en bra yxa, en skruvdragare med nödvändiga bits samt en ordentlig fogsvans. Men som vanligt har jag köpt lite födelsedagspresenter till mig själv.

Min allra bästa favorit bok genom många år är Åsa Wettres bok " gamla svenska lapptäcken". Den köpte jag till mig själv i bröllopspresent. Den var utgången sedan länge redan då så jag lyckades komma över den på Tradera. Mycket inspiration och livsinsikt har jag fått av den boken. Alla fantastiska täcken och livsöden, kan läsa den hur många gånger som helst.

Nu har det kommit ut en tvåa och den klickade jag hem samma dag jag hörde talas om den.

Den blev min första egna födelsedagspresent i år. ( lite passande också att jag numera är skild...)

Den här boken är precis lika fantastisk som den förra. Alla dessa levnadsöden, minnen, spår och kärlek i form av lapptcäken. Löv it!!

Min andra present till mig själv fick bli detta fantastiska lapptäcke. Hittade det på en facebook sida för vintagetyger. Nu ligger det hemma hos mig och lyser med sina små lappar från skjortor och klänningar från  början av 1900-talet.

Lyckliga jag!

Gjort

Insåg idag att det stått rätt stilla på bloggen ett tag.

Sist jag skrev hade jag precis kommit hem ifrån sommarens sista festival, med nya fräknar på näsan och varma kvällar i tält.

Nu har jag hunnit skrapa bilen en gång , plockat fram vantar och staplat veden.

Några saker har jag slöjdat ihop också.

Dessa tre tjejer flyttade till min kompis Mi och hennes döttrar i aktivhuset i skåne.

Mönstret kommer ifrån Karin Holmbergs bok Små och stora broderier.

Jag har även täljt pinnar som nu hänger över vedspisen i köket. Bästa stället att torka blöta vantar och sockor på i vinter.

Bilden till höger hittade jag på Pintrest.

Sjalen till vänster gjorde jag själv.

Och den här blev till i dag.

Tyget är gammalt, viscose, och jag köpte det av Ida som driver bloggen Nusse.

Känner mig för övrigt galet oproduktiv för tillfället. Det står likssom still i hjärnan, som ett dödläge. Jag hoppas det lossnar snart.

Ditåt

Det här livet alltså..

Glädje, skratt och helvetes djävla skit om vart annat.

Brutala men nödvändiga uppvaknanden, förlorade "vänner" och nya att lära känna.

Kärlek som är falsk och moral som brister.

Fantastiska möten, delad glädje, musik i natten med hemfärd innan allt tar slut.

Att kramas på nya ställen.

Liv som kommer och liv som går.

Paniken i att snart inte kunna försörja sin familj följt av glädjen som kommer med förlängning.

Hösten som kommer närmare, veden som ska tas in, rosten som måste fixas på bilen.

Egentiden som ger så mycket att den blir farlig.

Ensamtiden i soffan och långa morgnar. Morgon paniken med tre ungar. Vilka måste packa gympakläder , ska jag eller pappan hämta?

Och mitt i allt står jag och fattar allt och ingenting samtidigt som allt blir klarare.

Färg eller svartvitt. Vet inte vad som är bäst.