Januari

Mörker och ljus. Kyla och värme. Varför ska det göra så ont att växa?

Foto: Frans Ekelin

Årets första

Årets första bild. En åker i Skivarp den 1 jan 2016.

För mig representerar bilden något helt annat än vad den ser  ut att göra.

Mitt förra år slutade underbart och detta år har börjat likadant.

En fantastisk jul i mitt hus, med mina barn och med bara tre vuxna och på mina egna villkor.

Den bästa julen jag haft sedan jag var barn. Lungt och stilla, en dag utan stress och med dem jag tycker allra mest om runt omkring mig. Lugna ungar tidigt i säng och tre vuxna runt köksbordet på kvällen med varsin öl i hand. Precis lagom.

Mellandags promendader i skogen, fest hos vänner, långa lugna dagar utan klockor och med sen frukost.

Nyår firades i Skivarp. Nya vänner, god mat, trevligt umgänge, även det alldeles lagom. Att få kramas på tolvslaget nedanför gnistrande fyrverkeri, Discodans i köket kl 03 på morgonen och att få vakna i en varm säng med det nya året framför mig som ett löftesrikt men oskrivet blad.

Brunch med vänner, promenad mellan de disiga åkrarna och att titta på dokumentärer nedsjunken i en mjuk soffa  med bästa sällskapet.

Jag har startat en ny samling här hemma. I en av mormors extra stora gamla syltburkar.

Varje gång något händer i mitt liv, som gör mig extra glad, så skriver jag ner det på en lapp och lägger den i burken. Nästa nyår får jag läsa alla lappar och minnas allt bra med året som gått.

(burken innehåller redan över 20 lappar..)

Jag har köpt mig själv en egen julklapp i år, En vävstol. En liten. Täcker en golvyta på ca 70x70 cm men har ändå 4 skaft och 6 trampor. Jag vet att jag kommer att skapa underverk med den i min nya atelje här hemma på gården. Ateljen håller precis på att byggas, Kim är här i omgångar igen och dansar fram med sina verktyg. Det blir så bra.

Jag gör ingen årssammanfattning här på bloggen i år. Det är så få inlägg som skrivits ändå.

Jag hoppas ni alla har det bra där ute och att ni alla får ett underbart 2016.

 Tack för att ni hänger kvar.