Lapptäcket

Här kommer då historien om mitt nya lapptäcke.

En dag då jag slösurfade på instagram så hittade jag ett nytt spännande konto som hette farmandfolk. Tjejen som driver det hade gjort ett helt fantastiskt lapptäcke som jag bara förr pladask för. Hon jobbar med naturmaterial och växtfärgning och har ett otroligt fint textilt uttryck när hon skapar. Fridfullt och dämpat utan att bli trist. Som en blixt från klar himmel så visste jag bara att jag måste göra ett sånt lapptäcke, fast i lite andra färger då jag inte gillar att kopiera helt från andra.

Hennes täcke verkar gå mer åt det bruna håller och jag ville gör mitt täcke blått.

Detta var precis när jag gått igång och börjat packa ihop ateljen som mest och allt skulle ner i lådor och förvaras på jobbets vind. Och i en av lådorna skulle jag precis knöla ner alla mina gamla linnetyger jag testfärgat med olika växtfärger. Men nu fick de alla plötsligt ett användningsområde.

Jag färgade in lite nya linne stuvbitar och grävde fram alla gamla indigo och vejde färgade tygbitar i linne  samt köpte till lite extra blått linnetyg då det inte helt räckte. Det går alltid mer tyg till ett täcke än man tror.

Mönstret var mycket enkelt att lista ut och jag uppskattade rutornas storlek och satte igång. Och JÄKLAR vad jag sydde!!

Själva täckesytan blev klar på en helg...

Sedan var det quiltning kvar,..

Jag brukar alltid bara quilta snabbt på maskin, osynligt i sömmarna, men detta täcket skulle få bli lika fint som sitt original-inspiratonstäcke minsann. Så det fick bli att sitta och handquilta varje kväll..

Men efter en vecka så hade jag handquiltat färdigt!

Lite handsydd kant på det och så var det färdigt! Tio dagar från start till slut. Pust.....

Jag hade totalt förlorat känseln i mina fingertoppar på högerhanden och förhårdnader gjorde att min telefons pekskärm inte reagerade på mina fingrar :-)

Men det var det värt!!!

Jag beslutade mig för att fota mitt täcke som en Blekingsk motsvarighet till vad Farmandfolk gjort, så jag åkte ut med yngsta dottern som fotograf  till havet en kväll. Det blåste som attans men det gav bara täcket ett tjusigt flow.

Och nu ligger täcket på min säng där hemma i nya huset och lyser åt mig och värmer mig varje dag.

Jag blev riktigt nöjd.

Växter som använts till täcket är indigo, vejde, krapp samt röda och gula lökskal mest på oblekt och blekt linne med olika betningar. Samt lite köpetyger som utfyllnad.

Jag har självklart minst ett täcke till i min inspirations-pipeline i samma stämning men det får vänta lite. Har så himla mycket med nya huset nu så jag hinner inte riktigt. 

Det är riktigt roligt att ha flyttat till nytt och fått börja om.

Jag har flyttat 24 ggr i mitt liv och är liksom lite beroende av att flytta ibland för att få rensat ur i alla vrår så att nytt kan komma in.

Lite som att nollställa och rubba cirklar.

Och nu var det på tiden.

Höst i stan

Nu är det plötsligt höst, tiden går så fort och jag har hunnit bo i det nya huset i snart 2 månader.

Så mycket har hänt att det känns som att det var en evighet sedan jag sa hej då till huset i Tokaryd och lät den nya lilla famljen flytta in. Numera är jag stadsbo,...har fortfarande inte riktigt vant mig vid det. Har en känsla av att jag snart ska hem igen. Är inte van att stanna inne i stan i längre stunder. Men jag landar väl snart antar jag.

Eftersom min kreativitet  fungerar som en slags pys ventil så blev jag såklart full av inspiration precis i flytten när jag hade som minst tid. Men vad gör man när man rensar ur tyger i ateljen och hittar alla ens provfärgningar av växtfärgat på linne och samtidigt hittat ett fint lapptäcke på nätet?,......Jo...man syr det såklart. Men sjukt snabbt!!! Från första klippet till sista handquiltade stygnet så tog det 10 dagar så var det färdigt. Jag hade så hårda förhårdnader på fingrarna från handquiltningen efteråt att min telefon inte reagerade på mina fingertoppar.:-) Men ojsan så kul det var!! Jag brukar aldrig handquilta min täcken men den här gången passade det bäst så. Tygerna är färgade med bla indigo, lökskal och krapp i olika bad och nyanser.

Så bar flyttlasset av. Tre tappra män hjälpte mig en hel förmiddag och sedan var det färdigt.

Om ni hängt med här på bloggen ett tag så kan det hända att ni till och med känner igen huset :-)

Frans invigde balkongen och Clara blåste en invignings-fanfar!

Min hyresvärd är bara glad om det målas lite här och där så vi tog fram linoljefärgsburkarna och gick lös. Köket blev blått. Det var mysigt att dona i huset ihop med Frans. Som att det blev lite vårat hus i även om vi inte bor där ihop.

Och bara mina Falu Folk-affischer fått komma upp så känner jag mig lite mer hemma. Bokhyllan till höger byggde jag själv och målade röd. Det kanske ser  ut som att den är sjukt sned, men huset är från 1700talet och är snedare än lustiga huset på Grönalund, så att jag satte upp den med vattenpass gjorde inte att det såg rakare ut direkt ..

I september var det dags för tweedride igen. Den här gången tog jag med min dotter Inez. Hon har blivit så stor att hon nu kan ha alla mina klänningar, skor osv... så det var inga problem med att ge henne en historisk outfit :-) Vi körde 40-tal och tog det lugnt. Men jag tror nog detta var sista gången jag åkte iväg på detta. Efter alla de gånger jag åkt iväg på detta med samma arrangörer, samma människor och typ INGEN hälsar ens! Det är som att det bara är ytan och att visa upp sig som är grejen. Ingen är där för att träffa nya människor utan vill bara bli beundrade av andra.Hierarkier och skit. Så himla synd på en sån fin ide annars. Undrar varför det är så egentligen.

Då var det roligare att dyka ner i en tidsresa på jobbet i stället. Skolan min fyllde 150 år och vi anlitade Kalmarläns museum för att köra en tidsresa med hela skolan. Och en dag i september så reste hela skolan tillbaka till 1919 och avtäckte skolan staty Såningskvinnan. Det var en fantastisk dag ihop med alla deltagare och personal. Solen sken och alla var Så fina!! Här står jag under äreporten som satts upp dagen till ära .

På Blekingelivs-fronten går det framåt. I början av sommaren fick jag ett ryck och skickade iväg ett mail till alla de som jag tänkte kunde beröras av Blekingedräktsfrågan med en vädjan om att något måste göras.

 Detta har nu resulterat i två möten ihop med representanter från Blekingemuseum, Magasin Rosenholm, Slöjd i Blekinge, Verksamhetsutvecklarna inom slöjd och hantverk, Folkdansringen i Blekinge och vi i Blekingelivet. Och det händer grejer minsann. Kan dock inte berätta något ännu.

Och efter att ha målat så mycket i huset att jag fått ont i högerhanden och blåsor på fingrarna så har jag börjat sticka i stället för omväxling..Just nu är en tröja på G, men jag har även sockor och diverse annat i huvudet som vill ut.

Sen har jag gått och fyllt år. Hela 40. Känns bra tycker jag. Ingen kris i sikte, snarare en mjuk landning. Jag och syrrorna tog en spahelg i Ystad för att fira.

Jag har börjat få Dalarna-abstinens igen. Måste liksom bara hem!!

En dag gick jag ut för att liksom få lite utsikt, eller bara lite natur för att dämpa abstinensen. Gick sådär..bara dimma och grått hav. Vill hem till mina blå berg.

Men annars tycker jag att jag har det ganska bra. Barnen och jag har det bra. Frans har varit i väg på långjobb i Bohuslän nu i fem veckor, men snart kommer han hem till Skåne igen och då har vi flera veckors kramande att ta igen. Mitt huvud är fullt av inspiration men än så länge saknar jag inte min atelje så jättemycket. En stickning kan man ju ha med sig i soffan, och tyg kan man klippa på köksbordet. Lite jobbigt att tygerna är på jobbet bara, svårt att vara spontan. Men också mycket ekonomiskt :-)

Glad höst på er!

En nationalromantisk dröm

I sommar var jag och  hälsade på i ett av mina absoluta favorit hus of all times. En nationalromantisk dröm med detaljer i varenda vrå. När jag var tonnåring så bodde min kompis K här. Här har jag varit på fest många gånger. Perfekt hus för mycket folk då man kan hitta sovplats lite här och där.

Nu har Ks lillebror F gått och gift sig med min gymnasiekompis S och de har tagit över huset efter K och Fs föräldrar. Tror det är fjärde generationen som bor här nu på raken.

Huset är som sagt en dröm....

Ingen pjoskig utsikt från huset heller.

Till huset hör lite olika ekonomibyggnader ( förutom trädgårdsmästarens hus som sålts av och ligger på tomten bredvid). Tex ett 8 mannadass, badhus och en liten bro ut till en egen liten ö.

Inuti är allt bevarat i original. Allt är målat i engelskt rött och guldockra och möblerna i gjorda för huset så de är i samma stil. Dekorer och detaljer i varenda hörn. Nationalromantik-porr!!

Favoritplatsen, lilla läshörnan vid elementet. Med flamskvävda kuddar och mys.

Även barntummen går i samma stil Tänk att få växa upp såhär..Som att bo i Carl Larssongården.

Bakom en dörr går en trappa upp och där kommer man upp till tornet. Tror att det är byggt som gästdel i huset. Här finns ett litet sovrum,

Med litet handfat..

Och ännu en trappa upp till översta torndelen. Där kan man numera spela trummor utan att bli störd.

Om man går åt helt andra hållet i huset så kommer man upp för en annan trappa, innanför köket, och där ligger personalrummen. ( jodå, det fanns förr personal med eget litet ringklockesystem precis som på Downton Abbey) 

Detaljerna alltså..

Nu har jag såklart inte fotat ALLA rummen, det fanns inte plats i mobilen. Men ni förstår känslan i huset. Mycket av det tar jag nu med mig i sinnet till mitt nya boende. Färgerna och stämningen. Ska bli fint att få lite Dalarna i Blekinge.

Sommar och flytt

Sommar sommar sommar! Livet går både fort och långsamt samtidigt. Det har hittills blivit Dalarna , Öland och Skåne som vanligt. Bilden ovan är Min killes gård i Skåne. Så himla vackert när bonden sår en kant med blandade blommor runt fälten. För bina såklart.

Min dräkt har blivit färdig. Har sytt allt utom opplöten och kragen. Förklädet var otroligt kul att väva, är sugen på att väva fler, även om det tog fett mycket tid. ( bild Magdalena Caris)

Trippen hem till Dalarna var fantastisk, igen. Midsommar i Svärdsjö, besök på Carl Larssongården med barnen, en tur till NygårdsAnnas i Garsås, besök på Sätergläntan,...och massa promenader i skogen med de blå bergen som fond. Mitt hjärta bor verkligen där uppe. Som att alla kugghjul i kroppen klickar i när man kommer hem.

Men livet är ok här nere i södern med.

Det har blivit häng ute på Tärnö med besök från Hälsingland.

Jag har lyckats odla Dahlior.

Och hängt på slåtterdag på Kulturens Östarp i Skåne.

Men den största förändringen i mitt liv är just påväg att hända. Vi ska nämligen flytta ifrån vårat fina lilla hus. Det har blivit för litet för mina barn. Med en son på 15 och döttrar på 12 och 8 så har behovet av större rum , mer privacy och närhet till kompisar ökat. Den första september bär flyttlasset av och jag spenderar det mesta av min tid med att gå igenom och rensa ur alla vrår. Det blir ju en del på de 13 år jag bott här. Mitt borende rekord faktiskt. 

Det kommer b li bra på nya stället, men en stor sak som jag kommer förlora är ateljen.

Min fina lilla atelje där jag kunnat skapa fritt när som helst på dygnet. Nu kommer jag inte ha plats för det längre. Kommer väl ha min symaskin i sovrummet eller något.Det ordnar sig. Rensar ur tyger och sysaker så det stänker om det. Skänker till Loppis, slänger på tippen och ger till bekanta. Det mesta packas i lådor som ställs på jobbets vind ett tag. Vemodigt men nödvändigt.

Nu ska jag äta frukost och sedan ska jag rensa barnens garderober.

Vår

Oj oj så illa det går med den här bloggen..

Har ju inte varit här inne på evigheters evigheter. men jag lever fortfarande.

Har ikatfärgat inslag och satt upp en väv och vävt mig ett förkläde med tillhörande band iaf. Till min dräkt. Originalet finns på Blekinge museum och är precis lika färgstarkt. Riktigt häftigt.

Jag har dock förändrat mitt mönster lite. Vill ju inte helt kopiera någon annans förkläde.

Helt processen kommer att finnas utställd i sommar på Karlshamns museum ihop med Blekinge folkhögskolas textillinjes utställing där. Den kommer bli super! Utställningen heter Rosor, ränder och flammor, och kommer handla om vävning, rosengång, flamfärgning och Blekinges dräktskick i en väldans balndning. Dessutom tar museet fram egna gamla dräkter och föremål som är med i utställningen. Kommer bli toppen. Vernissage 25 maj.

Annars är jag just nu inne i en modern sömnadsperiod. Förra helgen var jag hemma helt själv för första ggn på länge, och då välde det ut både det ena och det andra ur huvudet och ut på klippbordet. och mer står på kö..

Lite byxor, någon kjol, en klänning... mycket linnetyg som vill bli sytt av.

Får se till att göra ett blogginlägg om de kläderna med sedan.