Det här är mina allra finaste vantar. Tvåändsstickade och handbroderade vantar som hör till Dala Floda dräkten. Det är min pappas tjejs mamma som gjort dom och jag fick dom i present när jag fyllde 19. Hon lever inte längre, men jag har en hel hög tvåändsstickade vantar som hon och hennes dotter stickat till mig genom åren. Jag kan inte minnas att jag någonsin faktiskt köpt ett par vantar, så bortskämd med hantverk är jag:).Men det är dessa vantar jag använder allra mest, fast jag vet att jag inte borde. Dom borde nästan ramas in.
När jag fick vantarna bodde jag i danmark och en dag kände jag mig lite nationalistiskt hemmasjuk så jag blev inspirerad av vantarna och sydde en mössa till mig själv för att matcha vantarna. Det här var långt innan jag gick en yllebroderi kurs och långt innan jag hade lärt mig att sy i ylletyg. Men men, jag har alltid gjort vad jag känner för,..så jag lät det inte hindra mig. Jag tittade på broderierna på vantarna och gjorde vad jag tyckte var typ likadant.
Efter sommaren och otaliga flyttar föll mössan i glömska, tills jag råkade hitta den nerknölad i en av mina lådor i ateljén härom dagen.
Tänkte att jag nu kan sy om den lite och låta min dotter ta över den. Men först måste den sprättas upp och pressas ordentligt. Något jag inte alls visste om att man skulle göra då jag gjorde den. Men men, det blir nog bra tillslut. Hoppas nu bara att inte DRÄPO ( dräkt polisen) hoppar på min dotter och skäller ut henne för att hon inte kommer ifrån Dala Floda. ( Något liknande hände nämligen mig för längesedan när jag gick på Sätergläntan. Det hela involverade en Morakasung och en bitter tant från Våmhus,..)Men här nere i Blekinge så är dom ju inte så petnoga :)
Du har så rätt, de är helt underbara! Och att du gjort mössan själv, den är fin! Kul att människor orkar engagera sig i vad man har på sig haha! Vilka tokstollar!
SvaraRaderaHej! jag måste bara skriva och tacka för en fin blogg med så mycket inspiration och härliga inlägg! Själv älskar jag allt hantverk och har just snöat in på lappteknik. Din blogg gör verkligen att man vill lära sig mer! MVH Emma
SvaraRaderadå matchar hon min dotter
SvaraRaderahttp://syltigochsaftig.blogspot.com/2010/02/inspirationskallan.html
fast dom matchande vantarna kan jag inte ha, dom är tyvärr i barnstorlek.
tack för en fin blogg!
Ett par nästan sådana vantar, fast vita, hittade jag på Tulavippan häromveckan. Tyvärr hade jag inte nog med cash på mig, annars är det möjligt att jag slagit till (och jag som inte ens är från Dalarna hade väl fått ena handen avhuggen av Dräpo eller nåt ifall jag gjort det... En simpel värmländska som jag bör nog hålla sig till Dalbyvantar, vilket iofs inte är fy skam.) :)
SvaraRaderaåh, tulavippan! där har jag inte varit på jätte länge. vantarna finns i vitt oxå. hade ett par sånna när jag var liten. fast pappa slängde den ena vanten i tvättmaskinen så den röda blomman färgade halva vanten rosa. typiskt!/lina.oj
SvaraRaderaJättefina vantar! fast jag tycker att du gör rätt i att använda dem.Fina saker ska få synas. Visst är det tråkigt med DRÄPO.Det här med folkdräkt och folklig dräkt kan man diskutera länge......
SvaraRadera