Slänger in en bild från i somras när jag och sonen fixade loppis och ger er den här fina söndags presenten. Är det bara jag som börjar spontan gråta när jag kollar på den? Jag tror det är glädjetårar...för visst blir man lycklig in i märgen?
Glad söndag på er!
Ja, det är nog som lillaica säger, genetiskt. både att jag gått upp 25-30 kilo med alla (jobbigt för kroppen) och att det rinner av igen. men de sista har jag fått kämpa lite med den här gången. viktväktartänk för mig, fungerar så bra.Har en liten bok med färdiga points som jag tummat på i många år. äter vad jag vill tycker jag, men räknar ihop så det stämmer med pointsen varje dag. men så har jag en "ätardag" varje lördag då jag äter precis hur mycket jag vill av allt gott jag saknat. men då har jag vant av mig vid godis och chips så pass att jag tycker det är mest jobbigt :), hinner bli less under dagen..nästan. igår åt jag enorma mängder och känner mig lite kymig idag. längtar promenad. och så höll jag på att glömma..gymnastik på golver i varddgasrummet när Liten Kryper runt: armhävningar, situps och annat som rådar bot på en dålig rygg också. puss
SvaraRadera( men du! jag tycker du redan ser smal och finlemmad ut kära du)
kramar Lycke