Ett till...

Jaha, så kunde jag inte vänta längre utan fick helt enkelt lov att börja på ännu ett lapptäcke.

Typiskt. Inspirationen hittade jag i ett vintage täcke i en Kaffe Fassett bok. ( bilden till höger)

Jag gör mina rutor större bara så att det inte ska ta en hel livstid att sy det. Nu har jag en såndär nyförälskad känsla ni vet. Så där så det pirrar i magen och man knapt kan vänta tills i morgon då man får "ses" igen. Jag vet, jag är lite galen. Ingen nytt under solen.

Fast kruxet är att vi inte alls ses i morgon , jag och täcket, för nu har sonen visst gått och kaskad kräkts.....Så jag blir hemma med tre barn istället. ( ni vet , är EN kräksjuk så ska man hålla all tre hemma för att dom inte ska smitta andra) Så jag får snällt stanna hemma och ta hand om min sjukling i morgon, lilla stora killen.

Såhär fint kan det förresten bli om man skakar mattor på jobbet.

Jag gillar ränder!