Det finns väl knappt någon ur min generaation som inte kommer ihåg Dårfinkar och dönickar?
Barnserien på TV om Simone som flyttade med sin mamma till ett hus i en förort och klippte av sig håret vilket resulterade i att alla i nya skolan trodde hon var killen Simon istället. Och hunden Killroy som hette samma sak som kondomer. ( piiinsamt)
Men det jag iaf minns mest av serien var att jag tittade slaviskt varje gång det sändes, men inte pga historien utan pga huset. Miljön, den bohémiska konstnärsmamman som röker inomhus , har stort krulligt hår och går runt och spelar saxofon. Morfarn som snart ska dö, spelar cello mitt i natten , har fest i trädgården med en kristallkrona i trädet och en egen "ompa ompa "orkester som spelar. Simones hemlighetsfulla spåkula och morfarns klocksamling. Draperade skynken, kimono liknande morgonrockar, 40-tals lampor , blommiga tapeter och jazz. Gamla fina möbler. Hus med torn. Jag visste då att det var precis så jag skulle leva och vara när jag blev stor. Sitta med en cigg i mungipan på köksbänken och måla tånaglarna, gå upp mitt i natten och spela cello för havet, hänga upp en kristallkrona i trädgården och sova under rosenmönstrade täcken i ett hus med gamla tapeter, höga fönster och torn.
Nu har det ju inte direkt blivit så. Jag röker inte, gillar inte nagellack, mitt hus har inget torn och jag kan inte spela varken saxofon eller cello. ( däremot när jag en dröm om att lära mig spela dragspel...) Sen har jag ett alldeles för stort kontrollbehov för att kunna leva sådär bohémiskt.
Men,...livet är ju inte slut ännu.
Vill ni se serien så går den just nu varje lördagkväll på barnkanalen. Eller så finns ju alltid youtube.
Åh, tack för tipset! Vad roligt, den måste jag titta på! Jag minns nog storyn (eller åtminstone delar av den) mer än scenografin, men nu när du beskriver det så låter det ju bekant. Hoppas den finns på SVTplay också!
SvaraRaderaJag minns den där serien väldigt väl. Jag klippte nämligen av mig håret när jag hade sett den. Jag minns inte om det var i 3:an eller 4:an som jag gick då när serien gick för första gången. Men jag var iaf hos frissan dagen innan skolavslutningen och då rök håret. (Till min mammas stora förskräckelse, för det var nämligen min styvmor som gick till frisören med mig. Så mamma fick inget veta förrän det redan var avklippt.)
SvaraRaderaDet blev lite uppståndelse på skolavslutningen förstås, för först kände ju inte klasskamraterna igen mig. Men jag minns min känsla så väldigt väl. Precis den känslan när jag kom in i klassrummet och folk stirrade på mig. Jag kände mig modig som hade vågat klippa av det, och i synnerhet eftersom jag faktiskt inte ångrade mig. Och så kände jag mig såklart himla tuff i min nya frisyr också :-)
Wow vilket kul minne. Jag har älskat tvserien sedan jag var liten och ser om den då och då. Tror att den påverkat mig på många sätt i mina mest formativa år. Väldigt modigt av dig att klippa håret. Fan va coolt.
RaderaJa, jag hade en tjej i min klass oxå som klippte av sig allt hår.
SvaraRaderaJag däremot hade haft så kort hår halva livet ochhade äntligen fått det långt så jag föll inte för modet ;)
Jag håller med. Världens mysigaste serie. Är så glad att den går nu så min dotter får se den i precis rätt ålder. (12 som huvudpersonen). Hon älskar den och säger att vi är dårfinkar och att det är tur. :)
SvaraRaderaGunnel Fred är dessutom mysigaste mamman ever. Hon har ett sätt som är så behagligt!!!