Den där Krympolina Mimosa

När jag vaknar på morgnarna har jag alltid musik i huvudet. Det kan vara en pop-låt från radion, en folksång eller ett visst stick eller tonartshöjning som förmedlar en känsla. Jag sjunger oftast innan jag ens sträkt på mig för dagen. Under den gågna veckans personalresa fick jag lov att smyga ut på flygfältet innan alla vaknat på morgonen bara för att få sjunga ut alla känslor så högt jag ville, alldeles ifred. Nästa tanke om morgonen brukar vara något jag vill göra. Tapetsera den där väggen i den där tapeten jag förälskat mig i, gräva fram det gamla köksskåpet i boden och ställa i hallen, pärlsponta och måla i sovrummet. Sy en sån där klänning i just det där tyget. Om man flyttar det där insnittet dit, omvandlar det till rynk ,höjer midjan 3 cm, lägger ut i kjolen och addar 3 cm i ärmkullens vidd så blir det nog som jag tänkt mig...

Sen fortsätter hjärnan så hela dagen...

Jag vill helst se på film själv, sjunga själv, sy själv. Ändå är jag en social typ född i vågens tecken. Vackerhet har alltid varit viktigt för mig. Som liten vägrade jag under en period umgås med en son som var vän till familjen, då jag tyckte han var för ful......Jag är envis, har en vilja av stål och är omöjlig att pressas till saker jag inte vill. När min mamma försökte tvinga mig att städa mitt rum som liten, började jag stamma. Ändå är jag skör som glas när det kommer till kärlek och jag bär på en oidentifierbar sorg som kan bubbla upp när jag minst anar det. Jag är känslig för andras energier men tycker själv inte jag är nog andlig.

Jag är otroligt impulsiv, går enbart på känsla och är nästan oförmögen att planera. Har aldrig haft drömmar och visioner om framtiden, aldrig några mål jag vill uppnå. Aldrig vetat vad jag vill "bli" utan bara varit vad jag "är"nu.Lever exakt här och nu och tar vad framtiden vill ge mig. Längtar aldrig efter vad som varit eller till andra platser, knapt heller efter personer. Har däremot ofta en känsla av att längta till nåt eller någon utan att veta efter vad eller vem. Ångrar heller aldrig saker jag gjort, men ibland sådant jag inte gjort.( I går gick jag nedför gatan i Visby och mötte en energi, en känsla. Vi gick emot varandra, luften fylldes med energi,mitt hjärta bultade högre i samma takt som hans steg närmade sig. Jag slog inte ner blicken som jag brukar, inte han heller. Han kändes bekant, bekant i hjärtat och det kändes som att nåt föll på  plats. Jag log. På en sekund svepte han förbi och jag var för skärrad för att vända om. DET ångrar jag att jag inte gjorde..)

Jag gillar svarta rökta théer som Lapsang och Gute, äter alldeles för mycket socker och är smått beroende av fetaost. Har fem systrar: en hel, en halv och tre styvsystrar.

Hatar Pelargoner men äger fem stycken. Önskar att jag kunde fler språk, att jag var intresserad av matlagning och hade gröna fingrar men undrar hur jag skulle få tiden att räck till då.

Jag tror inte på gud, men har ändå en känsla av att där finns något. Något annat. Någon slags urkraft. Den kraften litar jag på och är säker på att den har en speciell plan för mig. En slags känsla av att allt har en mening men att den fria viljan finns paralellt. Jag tror att jag har hjälp med mig, som finns där bakom mig när jag tvivlar. Den som står där bakom en i spegeln och säger att jag visst är bra som jag är. Min mamma säger att den där rösten bak i huvudet är skyddsänglar. Andra kanske tolkar den som gud.

Jag är helt unik och ändå precis som alla andra.

Vilka är ni?

( inlägg inspirerat av Persilja . Bild på mig och P tagen i förrgår av Magdalena Caris.)