Down in blekan

Snipp snapp snut så var den fina tiden på berget slut.

( på bild, en av veckans fina solnedgångar fotad från mitt tak)

Det var med sorg i hjärtat som jag åkte backen ner från Gläntan och lämnade alla mina fina nya vänner och "vävtanter". Fina ,fina gäng!

Men förutom att hänga på berget med bästa utsikten, snacka blaj med nya vänner och bada månskendsbad mitt i natten så hann jag ju väva också. Här blir det handdukar i gåsöga.

Här är allas "provlappar" i rosengång.

Och när jag var lite för snabb för mitt eget bästa fyllde jag ut tiden med att lära mig själv väva opphämtaband.

En dag tog jag och en vän en tur till Falun och spanade in gruvan också. Vet inte hur många gånger jag varit ner i den men man tröttnar aldrig. Såhär nöjd blir man när man efter en lyckad gruvtur får käka pannkakor med grädde och sylt.

( foto: Frans Ekelin)

Men som sagt, inget varar för evigt, så efter att ha sagt hej då till alla nya fina så satte jag mig på berget i 29 gradig sommarvärme och glodde på utsikten tills ögonen höll på att trilla ur. För vem vet när man får vara så lycklig igen. Tillslut, när ögonen nästan torkat ut, tog jag bilen nedför backen med riktning  mot verkligheten igen.

Efter ett mellanstopp för att hämta upp sonen hos hans morfar i Falun så styrde vi kosan ner mot Öland och mellandottern. Det blev ca 8 timmar i bil utan AC i 28 gradig värme....tydligen den bäst valda dagen att sitta instängd i bil . Not. Fick chaffis-bränna på vänsterarmen.

På Öland hann vi med en dag på playan, både i Böda och i Ramsnäs, innan vi åkte vidare.

Och till slut kom vi fram till Tokaryd igen. Huset stod kvar och trädgården var vildvuxen som en djungel. Exmaken kom med minsta dottern och katterna strök runt våra ben som tokar.

Så nu är allt som vanligt igen. Eller?

Jag måste säga att trots att jag nu har alla barnen och katterna runt mig. Trots att jag får sova i min egen säng och trots att solen skiner och gräset nu är klippt så är jag inte så förfärligt glad över att vara hemma igen. För en ganska stor del av mig, känner sig mycket mer hemma någon annan stans. Någon stans där man joggar genom lingonris, möter älgar i skogen, kan nattbada i svarta tjärnar med näckrosor och tappa andan över utsikter med blå berg.