Ditåt

Det här livet alltså..

Glädje, skratt och helvetes djävla skit om vart annat.

Brutala men nödvändiga uppvaknanden, förlorade "vänner" och nya att lära känna.

Kärlek som är falsk och moral som brister.

Fantastiska möten, delad glädje, musik i natten med hemfärd innan allt tar slut.

Att kramas på nya ställen.

Liv som kommer och liv som går.

Paniken i att snart inte kunna försörja sin familj följt av glädjen som kommer med förlängning.

Hösten som kommer närmare, veden som ska tas in, rosten som måste fixas på bilen.

Egentiden som ger så mycket att den blir farlig.

Ensamtiden i soffan och långa morgnar. Morgon paniken med tre ungar. Vilka måste packa gympakläder , ska jag eller pappan hämta?

Och mitt i allt står jag och fattar allt och ingenting samtidigt som allt blir klarare.

Färg eller svartvitt. Vet inte vad som är bäst.