onsdag 20 juli 2016

My darling chupa.




När jag var 20 år hade jag dille på folkdräkter från Asien, speciellt älskade jag textilier från Tibet.
På den tiden fanns ju inte google så jag hängde mycket på bibliotek och dreglade över böcker om bla indiska spegelbroderier och vietnamesiska Hmong.folkets fantastiska dräkter.
I samma veva började jag på Kerteminde höjskole utanför Odense och lärde mig att väva. Skolan hade en underbar bok om textilier från Nepal och där i hittade jag bilder på Tibetanska dräkter sk "chupa". Speciellt sherpakvinnorna hade fantastiska handvävda förkläden i kypertvävd ull. ( Manliga sherpas är världskända som de bästa guiderna på Mount everest.) Dessa ränder representerade kvinnans civilstatus samt vilken by hon kom ifrån. Jag blev dödskär! ( älskar ju oregelbundna ränder och färg!!)





Jag till och med vävde ett förkläde själv, så gott som jag kunde tolka den information jag hade.
Eller,..jag vävde faktiskt två. Det ena fick bli ett förkläde och det andra fick bli en kudde. ( har den i uthuset nånstans..)


Igår kom min kompis Magdalena ( fotografen) hem från en tur i norra Indien. Hon hade frågat i ett mail om jag önskade mig något från regionen och jag skrev nåt i stil med "- om du råkar ramla över ett gammalt begagnat sherpa-förkläde så skulle det inte göra något om du tog med det hem".

Och tydligen hade hon tagit min önskan otroligt seriöst för hem kom hon med detta:


Helt fantastiskt!!!!! Jag blev typ bensvag och darrhänt...
Tydligen går det knapt att få tag på förkläden av ull längre då alla numera bara vill ha förkläden av acryl...... så detta hade hon letat efter som en tok. Efter att ha frågat sig fram på en rad lika ställen hade hon träffat en kvinna vars 72 åriga mamma hade detta förkläde i sin ägo. Det hade varit den gamla kvinnans mammas förkläde och var tillverkat på 40-talet. OMG textilporr!!!!!!

Nu ska detta fantastiska förkläde på hänga på väggen i min atelje när den blir klar, så kan jag gå och klappa på det varje dag. Att få känna på något som jag drömt om i 16 år,....det är som att få träffa en kändis. :-)

måndag 18 juli 2016

Borre vikingamarknad, Norge


För en tid sedan hade jag den stora äran att få följa med Halsingarna till Borre vikingamarknad i Oslofjorden, Norge. Den är en av nordens största vikingamarknader och inte alla som vill blir godkända till att få vara med. Som deltagare ska man helst tillhöra ett större vikingasällskap samt bidra till marknaden i någon profesionell form inom tex hantverk. Detta låter kanske hårt, men det skapar en fantastisk marknad. 

Men innan vi kom till Borre stannade vi förbi Tanum och de fantastiska hällristningarna. Jag blir alltid förvånad över hur stora de faktiskt är.

( många av följande foton är tagna av Frans Ekelin)




Väl framme på festivalen blev jag helt tagen av hur vackert det var. Marknadsplatsen låg alldeles intill vattnet bredvid en stor park med flera riktigt stora gravhögar kallat Borrehaugene.


Borre sett från bryggan som gick ut i Oslofjorden.



Det råder stränga regler för den som bor på området. Endast historiska tält i lin eller ull får förekomma.





Såhär såg det ut i Halsingarnas läger.  Spånen på marken la vi själva ut för att marken skulle tåla regn bättre. I vårat läger var vi trespråkiga: svenska, norska och danska.




Vi bodde precis bredvid bågskyttebanan, mycket underhållande. Unga som gamla, tjejer som killar stod och sköt dagarna i ända.



Våran uppgift på marknaden var att visa fram olika hantverk så här sitter jag och brickväver. Detta är mitt sätt att brickväva när man inte kan knyta fast sig någonstans eller har en brickbandsväv. Snurra en del av  varpen runt foten och sitt på resten. Funkar finfint!




Under veckan kunde man också delta i olika kurser. Här är det kursen i vikingatida keramik som dagen efter kursen öppnar sin bränningsgrop. Mycket spännande då många av kärlen brukar spricka.



En av kvällarna var det gille där det bjöds på mat och underhållning. Just här skulle en halvnaken man kärna smör på tid..... minns inte riktigt meningen med det...
Men se så otroligt vackra färger! Det var det bästa med hela festivalen, alla dessa fantastiska kläder! Överallt jag såg var det växtfärgat, handsytt, handspunnet,.... Inga skarpa färger eller illasittande jeans eller grälla sneakers. Som konstant ögongodis. Total hantverksporr!!
Fick inspirations-overload.




Posers. Magnus och Audun.


På marknaden fanns så mycket högkvalitativt hantverk att jag fick dåndimpen. Inga träsvärd eller vikingahjälmar i plast så långt ögat kunde nå. Den här marknaden var verkligen till för de deltagande vikingarna mer än för turisterna vilket var underbart! Men självklart så glömde jag fota allt det fina i ren eufori....

Men här är iaf jag och ben från en val..



Mys...





Jag och mitt bling...



Förvånansvärt nog så var det inte ett dugg jobbigt att bo i vaxat tygtält en hel vecka i regn och norskt rusk. Jag vande mig väldigt snabbt vid att laga all mat över öppen eld, endast gå på utedass och spendera de flesta av dygnets timmar ute under bar himmel. Kanske var det mycket tack vare hela den fantastiska stämningen, eller kanske var det alla fantastiska människor i vackra kläder som droppade gravnummer från Birka som vanligt folk pratar om vädret. Eller mest kanske det var tack vare de fantastiska material mina kläder var gjorda av. Lager på lager av ull och lin och nålbundna sockor med extra tovad sula som höll mina fötter varma igenom alla väder.
Hur som helst var det en fantastisk vecka, och jag är nu så fullproppad med inspiration att jag skulle kunna skapa oavbrutet fram till jul ungefär.
Sedan jag kom hem har jag sytt två ullklänningar varav jag växtfärgat den ena. Jag har också nålbundit färdigt ett par sockor , växtfärgat och sytt en hängleskjol och brickvävt två midjeband.
Och nu snart sticker jag iväg igen...

Kan inte sommaren vara lite längre?


onsdag 6 juli 2016

Long time gone

Hej alla fina. Det var väldigt längesedan som jag skrev här, känns det iaf som, men jag har varit ute och flängt som en tok den senaste tiden. Knappt jag hunnit snyta mig mellan varven och tandborsten lämnar inte längre necessären.

Jag har varit i mitt älskade Dalarna två ggr... 



Och rest otaliga gånger till Skåne som vanligt...


Hängt en sväng i Mälarhöjden i Stockholm...


Firat midsommar på Öland....


Samt att jag just är hemkommen från en veckolång vistelse i Norge.


Veckan i Norge tänkte jag att nästa inlägg skulle få handla om . Den veckan var nämligen fullproppad med inspiration och hantverk, men i väntan på det kommer här lite hantverk från två av mina vänner i stället.

Jag gillar ju att omge mig med hantverk som mina vänner gjort. Jag trivs så bra i mitt hem när det känns som att jag är omringad av mina vänner i sin vardag. Lite grann som att jag aldrig känner mig ensam. Jag behöver bara ta en kopp thé så är en vän där.

Mina senaste vän-inköp är två koppar. Den första är ett hantverksbyte med min gymnasiekompis Daniel som numera bor i Norge. På den tiden höll vi båda på med konst. Han var en sån därtrevlig och rolig jävel som var bra på precis allt. Lärde sig själv spela sitar tex....Numera jobbar han som tapetkonservator, odlar sin egen honung och gör asfina muggar.. såklart. Uppdraget löd att han skulle göra en mugg som representerade mig. Det var allt. Utöver det fick han helt fria händer. I gengäld ska jag sticka honom ett par sockor.

Här är resultatet:


 


Dalahäst, lillaMy, stickning och ett litet gömt kvinnotecken och en sax under handtaget. Totalt älskar den!!! Här är hans hemsida om ni vill se mer.


Den andra muggen var mer en mugg på skoj. Min vän Sanne som jag berättat om innan hade lagt upp en bild på sin instagram på ett fat med en rödskäggig man på och jag såg ju direkt att det där är ju min pojkvän minsann!! Tio minuter senare hade jag lagt in en beställning på en mugg med honom och mig på. En skäggig Frans i randigt linne och rött skägg och en "jag" i min prickiga baddräkt.
Perfekt storlek för söndags thé. 


 



Älskar mina fina nya muggar och dricker thé i dem så ofta det bara går!



måndag 16 maj 2016

KMM och vad som hänt med "retro".




I helgen tog jag med mig två barn och kompisen Sara till Köpenhamns medeltids och vikingatids marknad i Valbyparken utanför Köpenhamn. Vädret var perfekt för långa yllekjolar och bjöd på både sol, regn och vind.
Halvvägs dit stannade vi vid en rastplats och hälsade på lite killingar och getter. Så galet söta. Vi ville ta minst två med oss hem.

( de flesta bilderna är tagna av Sara Månsson Möllergen) 





Hade man dessutom ett äpple i handen så blev man tydligen omåttligt populär.



Väl på marknaden så blev det inte så många foton tagna. Vi var alldeles för upptagna med att titta på fantastiskt hantverk och vackra kläder. Och Lo,..ja han var strängt upptagen av att titta på vapen och rustningar. Såklart.

En korg full med vackra brickband.....


Och här är lite vikingar i full färd med att slå ihjäl varann 
lite vänskapligt.


Jag har fått lite frågor om varför jag inte syr roliga retro saker längre, och det ska jag svara på förstås.

Jag började sy barnrelaterade saker av retrotyger 2004 när mitt första barn kom. Då var det ganska nytt och spännande, det var lätt att få tag i billiga tyger och jag fick inspiration av de stora klädkedjornas tråkiga könsstereotypa barnklädesutbud. Efter det kom två barn till och efterfrågan växte och så även intresset hos andra. Men man växer liksom med sina barn på något vis. Det är inte längre kul att sitta och sy bebisskallror när ens egna barn springer, klättrar och cyklar själva. Dessutom hade intresset för att sy "roliga saker för barn i retrotyger" exploderat och det hade gått inflation i retrotyger. Det kändes extremt uttjatat och jag ville något annat. 

Ett tag blev det 40-tal men när min garderob knappt gick att stänga längre pga alla mina klänningar och min skaparådra la sig i vila till förmån för inre förändring så tog allt en paus. Jag gick in i en ny fas där mitt skapande tappade fokus och mitt inre och min träning blev min nya meditation. Jag gjorde en välbehövlig själslig storstädning och dammade ur varenda vrå , skurade ur och drog ut allt på vädring i ljuset. Jag växte så det knakade och mitt skapande liksom bara väntade på någon ny kanal.

 Ett tag verkade det som att det skulle bli musik men till slut hittade jag en gnista på kursen på Sätergläntan i somras. Eller, snarare två gnistor. Den ena gnistan var väven. Jag hade inte vävt på över tio år men slogs nu av tekniken och möjligheterna. Back to the basic ni vet. Grunden till allt sömnadsmässigt skapande. Den andra gnistan kom från Skåne, vägde 104 kg,  hade stort rött skägg och var engagerad inom vikinga reenactment.

Senare samma sommar skulle exmaken ta de två stora barnen till medeltidsveckan i Visby och jag behövde förse dem med kläder,...med bla brickvävda band , och det blandat med min nya bekantskaps breda kunskap inom vikingavärlden gjorde att min skapargnista tog fart igen och drog iväg som en raket!! Och där är jag fortfarande kvar. Det är fantastiskt att få sy för hand igen efter så många år. Att få gå tillbaka till något slags ursprung i materialen. Att hitta nya vägar, att få utvecklas i en ny riktning, hitta nya bekantskaper och lära sig nya saker.( Träningen har fått ge vika för stillasittande handsömnad, pojkvännens fantastiska matlagning och fem kilo plus på vågen.... Nu kan jag inte ens ha mina gamla klänningar längre . Hellre mjuk och glad än smal och eländig :-) )

Dessutom underlättar det såklart att kunna sitta och sy allt för hand när hela min atelje fortfarande är nedpackad i kartonger i uthuset. Arbetet går sakta framåt.....det är ingen brådska.

Jag är så glad att ni fortfarande hänger kvar här och kikar in i bland. För även om jag bara skapar för mig själv så är det roligt att se att andra har intresse för vad jag gör. Kanske jag till och med kan inspirera någon annan. :-)

tisdag 10 maj 2016

April



Här skapas fortfarande. Vet inte riktigt hur jag ska kunna sluta..har iaf tonat ner färgerna lite...

De senaste är följande:

Ett stycke handsydd hängselkjol med inspiration ifrån "köstrup-kjolen". Fast den kjolens veck var  mer sydd som smock i en massa pyttesmå veck.

Min har breda fastsydda veck och är färgad i Indigo. Bandet var rätt så klurigt men jag klurade ut det efter en stund.




 Klänningen är sydd av ett grönt fiskbensmönstrat tyg som jag tonade ner med hjälp av valnöt.


Den här ullsjalen var kvar på skolan och ägaren ville inte ha den. Så jag köpte ut den och färgade den med stenlav. Den är handvävd i blandad kypert. Jag gjorde också fransarna.


Sen har jag även sytt två underklänningar. En i vitt linnetyg och en i ett fiskbensmönstrat oblekt tyg. Och så har jag nålbundit ett par halvvantar i krapp och tuschlavsfärgat garn.

Ja sen har jag varit på öländskt runstenssafari..



Och hittat en iphone. Mellan tjejen var trött på att vänta så hon fixade sig en egen "

:-)


måndag 4 april 2016

Det är mycket nu...


Äntligen är det vår på riktigt. Scilla, vitsippor, snödroppar, krokus, pingstliljor i rabatterna....
Här är lilla familjen på första loppisen för året i Ronneby brunnspark, även det ett säkert vårtecken. Den här ståtliga eken står vid fiket Mandeltårtan som ligger över ån från Brunnsparken, precis en familj bred. Lagom storlek på träd tycker jag. 

Foto: Nisse Stormlod

( Lilltjejen har vikingakappan och hättan på. Hon fullkomligt älskar sina vikingakläder. Ser det som ett gott tecken för framtiden.)



Även på Öland har våren gjort sitt intrång. Ljumma vindar och långa påskpromenader på stranden har det blivit.


Och här i Blekinge har vi ju den traditionella turen till scillahvet!!
Sonen är dessvärre inte med på bilden. I år var han tydligen för cool för att gå ur bilen,...( han är elva,..)



I mitt huvud är det totalt kreativt vårkaos. Det är så mycket jag vill göra att huvudet liksom snurrar och får svindel vid tanken. Lite grann som att fundera på det här med vart rymden sluter och vad kommer i så fall efter det,...

Jag nålbinder sockor just nu, och syr om en vikingatunika som sedan ska färgas samt stickar en tröja...



Sen vill jag testa det här lapptäckes mönstret, samt sy färdigt ett annat täcke jag har liggande ofärdigt..


Jag vill testa detta stickmönster på en tröja plus minst tre olika mönster till..


Och sy ett par sådana här skor på riktigt. Dessa sydde jag i vintras och de var egentligen bara prototyper. Jag har dem som inneskor på jobbet...


Sen ska jag laga min väska som gått sönder, sy minst två par luckbyxor i 1890-talsstil till pojkvännen. Ett par i oblekt hampa och ett par i ull, samt väst. En eller två...
Jag har ideer på en linneskjorta i modernt snitt samt en tunnare ullkappa av min indigofärgade fiskbenskypert och jag har ett tuschlavsbad på gång i vardagsrumsfönstret....

Ja sen ska ju listerna på nya ateljen målas, trädgården rensas, vinterdäcken bytas, tvätten tvättas, jobbet jobbas och livet levas och jag har börjat träna igen.....

Önskar mig fler timmar på dygnet tack!

onsdag 30 mars 2016

Täljfestival och stickberoende

 I helgen så var jag och killen på täljfestivalen i Ystad. Det var ett tredagars arrangemang med en massa roliga kurser. Lär dig göra upp eld, tälj en sked, gör din egen täljhäst,..mfl.
Jag gav mig på att göra en egen slev,...


Dum som man är så ger man sig ju på för stora grejer på en gång. Jag tex valde äppelträ som är ett rätt hårt träslag i stället för björk. Resultatet blev en triljon blåsor redan innan lunch. Det var tydligen mer än mina prinsesshänder klarade.


Fick iaf med mig en ful slev med hem, Den blir säkert jättebra att elda med i vedspisen :-)


Sen hittade jag den här bilden på Pintrest för några veckor sedan och fick såklart en ide,.


Jag blandade lite olika mönster igen , la till lite och drog ifrån lite och färgade in lite ljusgrått ullgarn med gullök et voila! 


Tycker den blev rätt ok, fast lite tight över armarna kanske..
Den här slags tröja är så himla kul att sticka så det känns helt beroendeframkallande. Har liksom minst tre olika till sådana i huvudet som vill ut.




Ja , och sen kommer en bild på hur min "cape" ser ut på:


Blog Widget by LinkWithin