Lina.OJ: Höst i stan

Nu är det plötsligt höst, tiden går så fort och jag har hunnit bo i det nya huset i snart 2 månader.

Så mycket har hänt att det känns som att det var en evighet sedan jag sa hej då till huset i Tokaryd och lät den nya lilla famljen flytta in. Numera är jag stadsbo,...har fortfarande inte riktigt vant mig vid det. Har en känsla av att jag snart ska hem igen. Är inte van att stanna inne i stan i längre stunder. Men jag landar väl snart antar jag.

Eftersom min kreativitet fungerar som en slags pys ventil så blev jag såklart full av inspiration precis i flytten när jag hade som minst tid. Men vad gör man när man rensar ur tyger i ateljen och hittar alla ens provfärgningar av växtfärgat på linne och samtidigt hittat ett fint lapptäcke på nätet?,......Jo...man syr det såklart. Men sjukt snabbt!!! Från första klippet till sista handquiltade stygnet så tog det 10 dagar så var det färdigt. Jag hade så hårda förhårdnader på fingrarna från handquiltningen efteråt att min telefon inte reagerade på mina fingertoppar.:-) Men ojsan så kul det var!! Jag brukar aldrig handquilta min täcken men den här gången passade det bäst så. Tygerna är färgade med bla indigo, lökskal och krapp i olika bad och nyanser.

Så bar flyttlasset av. Tre tappra män hjälpte mig en hel förmiddag och sedan var det färdigt.

Om ni hängt med här på bloggen ett tag så kan det hända att ni till och med känner igen huset :-)

Frans invigde balkongen och Clara blåste en invignings-fanfar!

Min hyresvärd är bara glad om det målas lite här och där så vi tog fram linoljefärgsburkarna och gick lös. Köket blev blått. Det var mysigt att dona i huset ihop med Frans. Som att det blev lite vårat hus i även om vi inte bor där ihop.

Och bara mina Falu Folk-affischer fått komma upp så känner jag mig lite mer hemma. Bokhyllan till höger byggde jag själv och målade röd. Det kanske ser ut som att den är sjukt sned, men huset är från 1700talet och är snedare än lustiga huset på Grönalund, så att jag satte upp den med vattenpass gjorde inte att det såg rakare ut direkt ..

I september var det dags för tweedride igen. Den här gången tog jag med min dotter Inez. Hon har blivit så stor att hon nu kan ha alla mina klänningar, skor osv... så det var inga problem med att ge henne en historisk outfit :-) Vi körde 40-tal och tog det lugnt. Men jag tror nog detta var sista gången jag åkte iväg på detta. Efter alla de gånger jag åkt iväg på detta med samma arrangörer, samma människor och typ INGEN hälsar ens! Det är som att det bara är ytan och att visa upp sig som är grejen. Ingen är där för att träffa nya människor utan vill bara bli beundrade av andra.Hierarkier och skit. Så himla synd på en sån fin ide annars. Undrar varför det är så egentligen.

Då var det roligare att dyka ner i en tidsresa på jobbet i stället. Skolan min fyllde 150 år och vi anlitade Kalmarläns museum för att köra en tidsresa med hela skolan. Och en dag i september så reste hela skolan tillbaka till 1919 och avtäckte skolan staty Såningskvinnan. Det var en fantastisk dag ihop med alla deltagare och personal. Solen sken och alla var Så fina!! Här står jag under äreporten som satts upp dagen till ära .

På Blekingelivs-fronten går det framåt. I början av sommaren fick jag ett ryck och skickade iväg ett mail till alla de som jag tänkte kunde beröras av Blekingedräktsfrågan med en vädjan om att något måste göras.

Detta har nu resulterat i två möten ihop med representanter från Blekingemuseum, Magasin Rosenholm, Slöjd i Blekinge, Verksamhetsutvecklarna inom slöjd och hantverk, Folkdansringen i Blekinge och vi i Blekingelivet. Och det händer grejer minsann. Kan dock inte berätta något ännu.

Och efter att ha målat så mycket i huset att jag fått ont i högerhanden och blåsor på fingrarna så har jag börjat sticka i stället för omväxling..Just nu är en tröja på G, men jag har även sockor och diverse annat i huvudet som vill ut.

Sen har jag gått och fyllt år. Hela 40. Känns bra tycker jag. Ingen kris i sikte, snarare en mjuk landning. Jag och syrrorna tog en spahelg i Ystad för att fira.

Jag har börjat få Dalarna-abstinens igen. Måste liksom bara hem!!

En dag gick jag ut för att liksom få lite utsikt, eller bara lite natur för att dämpa abstinensen. Gick sådär..bara dimma och grått hav. Vill hem till mina blå berg.

Men annars tycker jag att jag har det ganska bra. Barnen och jag har det bra. Frans har varit i väg på långjobb i Bohuslän nu i fem veckor, men snart kommer han hem till Skåne igen och då har vi flera veckors kramande att ta igen. Mitt huvud är fullt av inspiration men än så länge saknar jag inte min atelje så jättemycket. En stickning kan man ju ha med sig i soffan, och tyg kan man klippa på köksbordet. Lite jobbigt att tygerna är på jobbet bara, svårt att vara spontan. Men också mycket ekonomiskt :-)