Livet i lådan

Idag när jag städade ur utrymmet under trappen i jakt på saker att ha med i min lilla gårdsloppis så stötte jag på min dagbokslåda. Det är en hel banankartong med bara kinadagböcker!! Jag har skrivit dagbok sedan 3.e klass så det har blivit en del. (Just nu är jag inne på dagbok nr 33....alla i kina tyg)

Där fanns också alla min gamla skolkataloger, gamla elevkalendrar, busskort, små handskrivna lappar, kärleksbrev, foton på kompisar som inte finns i livet längre mm. Och tex hela skrivböcker om en och samma kille man var kär i....
Tex "Piiip"boken:

Och en hel fotoserie på mig tagen framför köksdörren hos min kompis i stan.

14 år, i grunge kläder. Stickad tröja och rutig skjorta.Skitigt hår.....

Tänk om jag hade fått prata ett ord eller två med den där 14 åringen. Eller med den där 17 åriga jag som skrev en hel bok full om sin kärlek till en kille som mest hånglade med hennes kompisar och grät ut hos henne när dom inte var kär i honom tillbaka. Tänk om jag hade fått säga till lilla jag att det är ok att vara jag och att allt faktiskt kommer att ordna sig. Att det inte gör något att den där killen inte är kär i dig, för snart kommer du att bli ihop med en dansk kille istället som är supersöt och jätte kär i dig. Och det gör heller ingenting att du är spinkig som ett sträck när alla andra har tuttar och höfter, för när du blir vuxen och har klämt ut massa ungar så kommer du ha alldeles lagom mycket tuttar och höfter. Istället för att bli överviktig som så många andra som var snygga i gymnasiet.

Gud vad jag är glad att jag har alla dessa nerskrivna minnen. Bara att ta fram när man behöver perspektiv på saker. Visst är det pinsamt att läsa om alla fester i högstadiet, killarna man var kär i fast man knapt visste vad dom hette ens, personer man glömt och folk man helst vill glömma...Om det någonsin börjar brinna i mitt hus är det den lådan jag räddar först. ( förutom mina barn såklart)

Hittade även den här ljustaken under trappen, längst in.
Fick den av en kompis i julklapp när jag var 16. Av mig fick hon en broderad kudde jag sytt. Har för mig att den är mexikansk. Den förestället kunskapens träd, Adam, Eva och ormen i paradiset.Jag har inte haft den uppe i ljuset sedan jag flyttade till folkhögskola 1999..ändå kan jag inte göra mig av med den. Den är egentligen rätt ful. Vitt och guld är inte min grej men jag KAN bara inte sälja/släga/ge bort den för minnet som hör ihop med den är för fint.Så jag får packa ner den i sin låda igen och ta fram den om några år igen och känna efter igen, eller hitta en plats som den förtjänar.Så får det bli.