Sorg i Tokaryd

Den här stiliga kissen heter August Batman Junior. Han är döpt efter mannen som bygde vårat hus och vi tog hand om honom när han egentligen skulle avlivas. Han hade hittats som hungrig sommarkatt vid stans skateplaza men dom som hittade honom ville inte ta hand om honom så han fick komma till oss istället.

En av hans favorit platser var i fönstret i hallen där han kikade ut på vägen och höll lite allmän koll åt familjen.

På nätterna sov han helst inne hos nåt av barnen.

Han gillade att ta hand om oss. När jag var sjuk i influensan och hade feber i 13 dagar låg han konstant i min fotända av sängen. En morgon när jag vaknade hade han istället flyttat in till mellantjejen. Det visade sig att hon fått feber under natten...

Han var galet matpetig och drog in levande möss i huset stup i kvarten. Dessutom väckte han oss kl 06 varje morgon genom att komma springade och jamandes uppför trappen och tiggde om mat.

I dag när jag satt och skrapade bort rost från bilen på uppfarten till huset så hörde jag en skarp duns från vägen. Jag vänder mig om hinner skymta en bil samt en August som kommer farande som ett skott med en bakkropp som inte alls fungerar. Han flänger och kränger i panik upp till mig på uppfarten,och skriker...

Sen la han sig bredvid mig och ylade ett par gånger. Jag satt där och strök honom över ryggen och sa hans namn om och om igen tills han slutade andas helt och somnade in. Lille Gusten....Det tog bara två tre minuter så var han borta.

Barnen som var hos sin pappa fick komma hem.

Vi grävde en grop på hans favoritplats i trädgården där han brukade ligga i solen om kvällarna och hade uppsyn över hela familjen. Han fick en bit grön sammet att ligga på och barnen lade ner hans favoritsak, en vikt tuss av tidningspapper i snöre, deras finast knappar och de sista blommorna vi hade i trädgården.

Många många tårar fälldes och dom turades om att fylla på med jord.

Finaste lilla August. Vila i frid i katthimlen.

Tygfynd och kalaspingla

För ett tag sedan vann jag några auktioner på Tradera som gjorde mig sådär glad ända ner ifrån tårna och upp över öronen.

När denna hög med lappar från en gammal provbok på Boråstyger damp ner i brevlådan höll jag nästa på att svimma. Lapp efter lapp i fantastiska tyger och mönster ifrån 40-talet. I bomull, viscose och crépeviscose. Jag vill sy minst en klänning av varje lapp!

Ja sen kom ju även en dröm med posten...

Flera meter oanvänd crépeviscose från 40-talet!!!

Sånt händer ju likssom inte!

Jag fnittrade i flera minuter och ville nästan sova med det i sängen för att jag inte ville släppa det.

Lyckliga lyckliga jag!

Och här har vi en riktig pingla i Lina.oj-stass.

Specialbeställd omlottklänning med lite längre kjol och liten ärm.

Den ska få gå på bröllop nu i dagarna och glänsa minsann.

Fårö , veranda och egentid

I förra veckan åkte jag med jobbet på läsårskickoff till Gotland.

Visby med omnejd har jag varit i innan däremot var Fårö nytt för mig.

Vilken härlig ö. Kändes som utomlands fast ändå hemma. Sommartid är den ett paradis men vintertid kan jag tänka mig att den känns helt det motsatta. ( fy 17...)

 Här är lite raukar, jag och P kunde inte låta bli att klättra upp och leka lite.( Själv for jag senare runt som en 7 åring och klättrade och hoppade så jag hade träningsvärk två dagar efter.)

Klart vatten var det också minsann.

Och här är jag påväg fram till  en mastig Rauk.

( bild tagen av Kicki)

Väl hemma efter fyra dagar i "oömma kläder" fick jag nog och mönsterspammade när jag nu hade chansen.

Verandan hade jag tagit itu med innan vi åkte.

Jag kunde inte låta bli utan byggde själv ut den med en vägg till samt att jag målade den i samma färger som husets detaljer.

Själv är bäste dräng som man brukar säga.

För tillfället är exmaken pappaledig vilket ger mig stunder av något jag inte upplevt på länge..Egentid!!!

Helt fantastiskt att få äta frukost och läsa samtidigt, gå på toa utan att någon drar i handtaget, dra sig i sängen om morgonen och äta när man själv är hungrig.

Skillsmässa är ju värsta bästa grejen! :-)

Den där Krympolina Mimosa

När jag vaknar på morgnarna har jag alltid musik i huvudet. Det kan vara en pop-låt från radion, en folksång eller ett visst stick eller tonartshöjning som förmedlar en känsla. Jag sjunger oftast innan jag ens sträkt på mig för dagen. Under den gågna veckans personalresa fick jag lov att smyga ut på flygfältet innan alla vaknat på morgonen bara för att få sjunga ut alla känslor så högt jag ville, alldeles ifred. Nästa tanke om morgonen brukar vara något jag vill göra. Tapetsera den där väggen i den där tapeten jag förälskat mig i, gräva fram det gamla köksskåpet i boden och ställa i hallen, pärlsponta och måla i sovrummet. Sy en sån där klänning i just det där tyget. Om man flyttar det där insnittet dit, omvandlar det till rynk ,höjer midjan 3 cm, lägger ut i kjolen och addar 3 cm i ärmkullens vidd så blir det nog som jag tänkt mig...

Sen fortsätter hjärnan så hela dagen...

Jag vill helst se på film själv, sjunga själv, sy själv. Ändå är jag en social typ född i vågens tecken. Vackerhet har alltid varit viktigt för mig. Som liten vägrade jag under en period umgås med en son som var vän till familjen, då jag tyckte han var för ful......Jag är envis, har en vilja av stål och är omöjlig att pressas till saker jag inte vill. När min mamma försökte tvinga mig att städa mitt rum som liten, började jag stamma. Ändå är jag skör som glas när det kommer till kärlek och jag bär på en oidentifierbar sorg som kan bubbla upp när jag minst anar det. Jag är känslig för andras energier men tycker själv inte jag är nog andlig.

Jag är otroligt impulsiv, går enbart på känsla och är nästan oförmögen att planera. Har aldrig haft drömmar och visioner om framtiden, aldrig några mål jag vill uppnå. Aldrig vetat vad jag vill "bli" utan bara varit vad jag "är"nu.Lever exakt här och nu och tar vad framtiden vill ge mig. Längtar aldrig efter vad som varit eller till andra platser, knapt heller efter personer. Har däremot ofta en känsla av att längta till nåt eller någon utan att veta efter vad eller vem. Ångrar heller aldrig saker jag gjort, men ibland sådant jag inte gjort.( I går gick jag nedför gatan i Visby och mötte en energi, en känsla. Vi gick emot varandra, luften fylldes med energi,mitt hjärta bultade högre i samma takt som hans steg närmade sig. Jag slog inte ner blicken som jag brukar, inte han heller. Han kändes bekant, bekant i hjärtat och det kändes som att nåt föll på  plats. Jag log. På en sekund svepte han förbi och jag var för skärrad för att vända om. DET ångrar jag att jag inte gjorde..)

Jag gillar svarta rökta théer som Lapsang och Gute, äter alldeles för mycket socker och är smått beroende av fetaost. Har fem systrar: en hel, en halv och tre styvsystrar.

Hatar Pelargoner men äger fem stycken. Önskar att jag kunde fler språk, att jag var intresserad av matlagning och hade gröna fingrar men undrar hur jag skulle få tiden att räck till då.

Jag tror inte på gud, men har ändå en känsla av att där finns något. Något annat. Någon slags urkraft. Den kraften litar jag på och är säker på att den har en speciell plan för mig. En slags känsla av att allt har en mening men att den fria viljan finns paralellt. Jag tror att jag har hjälp med mig, som finns där bakom mig när jag tvivlar. Den som står där bakom en i spegeln och säger att jag visst är bra som jag är. Min mamma säger att den där rösten bak i huvudet är skyddsänglar. Andra kanske tolkar den som gud.

Jag är helt unik och ändå precis som alla andra.

Vilka är ni?

( inlägg inspirerat av Persilja . Bild på mig och P tagen i förrgår av Magdalena Caris.)

Bokteaser

Kolla kolla kolla HÄR!!!

Värsta bästa bokteasern. Klart ni vill köpa den när den kommer.

Och såhär kan det gå när alla tjejer i familjen får välja kläder själv.

Jag tror visst min prickkärlek smittat av sig ;)

Semester

Ursäkta bloggpausen. 

Vi har varit på semester på gården på Öland nu igen...

Under tak

I två dagar nu har jag haft en inneboende i familjen , nämligen min vän Kim.

Han är inte bara trummis i tre olika band ( Lide Najs , Storskogen, Solklart) utan arbetar även som snickare.

Eftersom jag länge tänkt på att bygga en uteplats av mina gamla fönster så föll valet naturligtvis på honom.

( Vi har hade nämligen ingenstans på hela gården där man kunde sitta ute under tak, vilket jag saknat jätte mycket.)

Men nu jäklar blev det av. Fram med några av mina ca 60 st fabriksfönster och och bygget kunde börja!

Framför trappen på baksidan av huset stod det förut en tujaväxt. En sån där hiskelig, barrig och mörk 70-tals historia som bara var trist , svalde allt ljus och skymde berget som gick i dagern. Jag sågade ner den i somras men sparade stubbarna i väntan på att jag skulle komma underfund med vad jag ville ha där i stället.

Men exmaken ville inte ha stubbar där så han grävde bort dom och en massa mer, vilket resulterade i en stor ful grop alldeles framför trappen. Sen blev det höst och exmaken flyttade , så i nästan ett helt år har vi levt med " gropen". Jätte trist. Så när jag nu skulle fixa uteplats så byggde vi den rakt över hålet såklart! Blev jätte bra!

Här är Kim i färd med att gräva ner betongplintarna.

Och här reses hörnstolparna, som stagas upp av spillträ.

Nästan färdigt...

Nöjd färdig snickare och snygg uteplast!!!

Hejja Kim!!

Jag har själv bestämt hur uteplatsen ska se ut, med bara en glasvägg. Jag ville ha berget fritt och vägglöst ut mot gården så att man kan sitta på verandangolvets kant om man vill. Vill jag ha fler glasväggar någon gång i framtiden så kan man ju bara sätta dit fler fönster. Taket är räfflat vitt plasttak och golvet är av brunt impregnerat virke. Nu ska alltihopa bara målas. Kommer bli så jädrans snyggt. Åh vad jag ska hänga där och mysa!

Klänningar,...kan man ha för många?

Minns ni klänningen som jag fick låna av fantastiska Elisabeth Dunker som driver Fine little day?

(Jag är fortfarande häpen över att hon faktiskt skickade den till mig utan att ha en aning om vem jag var..)

Nu har jag gjort klart min egen. Tyget jag använde valde jag pga att kvalitén var liknande som orginalklänningen. Jag fick det av en vänlig själ förra sommaren, alldeles gratis.(Det har små knallrosa droskor och landskap överallt. Jätte skumt..)

Här är klänningen med den avtagbara jackan på.

Och utan. 

Sen har jag fått förfrågningar om att visa denna skapelse som jag fipplade ihop i våras av ett påslakan jag hittat på loppis. Med och utan jacka.

 Den här sydde jag till Svensk Slöjd idag.

Jag tröttnar verkligen aldrig på detta fantastiska rosentyg.

Hade jag kunnat hade jag ägt en klänning i varje färgställning.

Har jag förresten nämnt att jag har fler klänningsidéer i huvet?......

Playsuit

Hittade den här bilden på Instagram tjejen " Meandwilson" för ett tag sedan. Bara älskade hennes 40-tals byxdress och kände att jag ville sy nåt liknande till mig själv. Sen hittade jag klänningen här nedanför på Pinterest och ville helst sy en sån också. Men jag hade ju inte tid att sy båda två så då fick jag helt enkelt slå ihop de två idéerna till en.

Et Voila!!!

En playsuit i tunnaste blommiga bomulstyget. Med fickor, krage och lagom långa ben.

I like it!!

Och för er som tyckte förra inlägget var lite deppigt, så var det inte meningen att låta så. Jag ville bara vara saklig. Ang skilsmässan så känns det mer såhär :)

In swedish the word "married" is the same word as "poison".

Det här är min mormor och morfar.

I år firar dom 62 årig bröllopsdag och då hade dom ändå varit förlovade i sex år innan dom gifte sig.

Där kan man prata om att leva ett helt liv med någon.

Morfar har berättat att han aldrig vågade tro att mormor skulle bli hans. Hon kom från en fin familj som hade handelsträdgård och som försåg hela Bollnäs med tulpanlökar varje år. Hon var så vacker att hennes porträtt alltid fick stå längst fram i fotografens fönster. Morfar,  var från en fattigare familj med sex syskon och jobbade på järnvägen. Han har också berättat om den gången han satt med sina vänner i Bollnäs och mormor gick förbi. Hur han busvisslade och blev helt generad och till sig när mormor vände sig om och tittade på just honom. 

Och den gången som jag och hela familjen följde med till Bollnäs och hälsade på deras i deras hemtrakter, och morfar pekade ut trädet utanför mormors hus där dom brukade pussas hej då innan dom skiljdes åt på kvällarna. Fina mormor och morfar.

Riktigt så länge var inte jag gift..

Anledningen till att det ett tag var så tyst här på bloggen...

Nu börjar ett nytt liv.

Jag , huset och de tre barnen.