När man syr mycket brukar man ha tyngder på klippbordet. Dessa lägger man på tyget för att det inte ska glida iväg när man klipper i det.
Jag har inga sådana snitsiga köpetyngder. Istället har jag, i flera år, haft gamla kaffekoppar fyllda med småsten och grus. Funkar jätte bra, tills man råkar välta dom. Vilket har hänt några gånger. Inte kul.
Nu i våras hade jag mina elever på besök i min atelje och några undrade såklart varför jag hade koppar med småsten på bordet...
En av mina elever, Ann-Sophie, tyckte lite synd om mig som hade så otympliga tyngder så på avslutningsdagen gav hon mig dessa små godbitar som hon gjort helt själv:
Helt underbara ! Tyngder gjutna i cement, pimpade som små handväskor. Så himla rart! An-Sophie har förövrigt en ganska så udda klädstil. Eller,..hon är rätt udda hela hon.
(Ni som följer mig på Instagram vet ju redan.)
Sen sydde jag den här klänningen härom dagen.
Den är ett beställningsjobb åt Svensk Slöjd, ska ju som bestämt sy fyra stycken.
Ni tror inte dom märker om jag behåller en klänning själv va?........
Klänningen är helt underbar! Och tyngderna med! Hade aldrig hört om såna tyngder tidigare, verkar klart bra!
SvaraRaderaVackra tyngder! Skaparen av dem har verkligen en cool stil. Väldigt långt från min egen (betydligt försiktigare) look, men inspirerande att se människor som inte följer normen.
SvaraRaderaLäckra tyngder och vilken omtänksam gåva! =)
SvaraRaderaOch din klänning blev helt underbar..önskar att jag kunde sy kläder..suck..men kanske lär mig en vacker dag.. =)
wow vilken läcker klänning! väcker habegär.../Marit
SvaraRadera