Hejsan alla fina. Vabruari har börjat och vi har redan överlevt årets första omgång kräksjuka och förkylning.
Livet rullar på, ibland alldeles för fort, ibland för långsamt. Som vanligt. Barn som bråkar, en exman som inte har orken så att jag måste orka för fem. Fortfarande en sjukskriven kollega och noll ateljétid. Har precis blivit färdig med att laga Kimzallabims gamla favvo jeans. Det tog mig 1½ månad......
Nu vill jag har vår och äventyr. En danmarksresa med finaste A hägrar. ( vi ska dricka öl, rumla runt , prata danska och bara vara..) Jag vill ha klarhet i vad som händer när mitt vikariat på skolan tar slut, vad jag ska blicka fram emot. För det är det jag vill nu, blicka framåt. Mot sol, fräknar och lätta klänningar. Nya äventyr och bekantskaper. Nya liv att dela. När jag ser tillbaka , nu när jag rest mig och fått perspektiv, så känns det som att jag levt de senaste åren i något slags medeltidsmörker. Där varenda dag bara handlade om att hålla näsan över ytan och skrapa ihop så mycket sömn jag kunde för att palla ända tills kvällen .Närjag läser mina gamla dagböcker så känner jag knapt igen mig själv i vad jag skrivit. Var det där verkligen jag som var sådär trött, tvivlande och ensam? Det liv jag lever nu känns som en blomsteräng i jämförelse. Jag vill gärna fortsätta leva såhär ett tag till.
Jag gillar också att bli äldre har jag märkt. Den där grunden som kommer med åldern och erfarenheterna.
Dessutom tycker jag att jag är snygg med lite begynnande rynkor :-)
Livet livet livet. Välkommen ut:-)
SvaraRaderaJag håller verkligen med ang begynnande rynkor! Sitter ibland och begrundar hur jag kan se fler och fler äldre (och avlidna) släktingar titta fram i mitt ansikte. Det känns så fint på nåt sätt, även om många snarare pratar om vikten av att vara/ bli "väl bevarad". Karaktär är underskattat!
SvaraRaderaSå underbart fin bild på lilla flickan!
SvaraRaderaJa nu börjar den våren, då allt händer i solens ljus.
SvaraRadera