Jag skulle vilja sy mig en sån här klänning. Den modellen är så himla fin. Bild lånad här.
Tror att jag nog har nåt gammalt påslakan på jobbet som jag kan använda. Fast jag kommer ju aldrig till jobbet....gud vad jag saknar att kunna SY flera timmar om dagen!!!
Jag känner mig alldeles fångad här hemma. Konstigt det där att kunna känna sig fångad och lyckligt nyförlöst samtidigt. Lilla C är ju det bästa som hänt mig, igen, men oj så inlåst jag känner mig. Saknar att kunna åka till jobbet och bara sy sy sy sy!! Att inte tänka på att någon vill äta på mig varanan timme. För det är så ofta hon vill käka på mig. Två timmar har man på sig om man ska iväg själv någonstans. Sen måste man hem igen och dra fram tuttarna. Jag har börjat ge henne barnmat lite då och då. Det går sådär. Hon vill alltid avsluta med att äta på mig ändå. Lillsnuttan. Det känns härligt att vara så omtyckt iallafall, hoppas hon bara börjar äta lite mer sällan snart så man kan dra iväg och andas lite ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, jag känner så väl igen det. Det kändes som det aldrig tog slut. Nu har det gått nästan 4 år sen jag slutade amma men det känns som igår på sätt och vis.
SvaraRaderaJättefin klänning!! Jag har sett fina klänningar hos Malinka som jag är sugen på att sy. Även utan ärm och då blir den ju lik den här.
SvaraRaderaMin tvåa ville också äta väldigt ofta. Henne ammade jag till hon var 14 månader och det var svårt att få henne att äta annat. Nu är hon alldeles snart 24 och äter lite bättre. ;-)
Nu har jag inte längre någon som vill käka på/av mig, men jag känner igen känslan av att sitta fast. Man måste ju alltid ordna någon som kan ha hand om, om man behöver åka iväg. Längtar ibland tills dess de blir så stora att de klarar sig själv, samtidigt som jag inte vill att de ska bli stora för fort...
SvaraRadera