Hösten i år har varit fantastiskt vacker. Färgsprakande, varm och lång. Kan ofta känna igen mig i just hösten. Den där förmågan att lysa inifrån, spraka som ett fyrverkeri för omgivningen , fast egentligen så håller man ju faktiskt på att dö lite grann. Ens sanna natur är ju den bladlösa stammen, allt annat är ju bara schysst pynt som kommer fram genom rätt värme och näring. Antar att konsten i livet är att hitta den där näringen inom sig som gör att alla färger får fritt spelrum . Att kalla vindar och moln på himlen inte ska få bladen att falla och lämna stammen att stå där kal och mörk. Men vad gör man när den kalla vinden och näringen kommer ifrån samma källa?
När jag skapar får jag iaf blomma, och skapar gör jag hela tiden. Det märks bara inte så mycket här på bloggen. Jag syr, väver, färgar och syr lite till . Hela kvällarna, hela helgerna, varenda lediga stund. Glömmer barnens gympakläder till skolan för att huvudet är fullt med textila ideer och sover för lite på nätterna för att jag sitter uppe för sent och väver. Det handlar alltihop om vikingakläder och jag har en känsla av att NI, fina läsare, inte är intresserade av den sortens hantverk så därför har jag inte skrivit något om det. Men hojta bara till om ni vill se vad jag gör så skriver jag även om det.
Jag är intresserad av den sortens hantverk och vill väldigt gärna se vad du gör!
SvaraRadera...hojtar en läsare som smugit omkring här några år utan att kommentera.
Jag vill också jättegärna se, det låter ju superspännande.
SvaraRaderaHälsningar Maria
Och jag instämmer med ovanstående; jag skulle också gärna vilja se den typen av hantverk om du har möjlighet att visa. Det låter jätteintressant med vikingakläder. Alla former av textila hantverk är för övrigt intressanta på sitt sätt, skulle jag vilja påstå, även om formen för dem kan variera. Härligt att du känner att du blommar när du skapar - jag känner igen den känslan.
SvaraRadera