Sköna Maj.

Äntligen kom den!! Sommaren som uteblev hela förra året har kommit hit med stormsteg. Som jag har längtat!

Huset bjuder just nu på sin vackraste prakt i form av syrener, gullregn och äppelblom. Att öppna dörren på morgonen är som att gå rakt in i en doftvägg. Helt underbart.

På jobbet färgas det en massa med indigo just nu. Varp, inslag och kimonos.

Alla deltagare på kursen fick sy en vit kimono i bomullssatin som sedan skulle reservagefärgas med indigo. De ska sedan hängas på Kulturcentrum i Ronnebys sommarutställning med Jeanette Schäring. Visst är de fina tillsammans.

Sen har denna skatt kommit in på jobbet. En av eleverna hade den i sin ägo. En hel bok med sida upp och sida ner med exempel på virkade spetsar.

En assistent hos oss har nu tagit bild på varenda sida och lagt på USB minne. 

Vilket otroligt jobb som ligger bakom denna bok alltså...

Jag har kommit in en ny sömnadsperiod, så lite har faktiskt blivit sytt. Problemet är bara att jag även har en träningsperiod just nu... och det är så svårt att träna och sy samtidigt.

Ännu mera viscosesammet!

Som ni vet sedan tidigare så är jag totalt förälskad i Stoff o Stils viscosesammet. (är fortfarande inte sponsrad,..i wish!) Har hittills sytt tre plagg i detta underbara material och verkar inte kunna sluta..Vad man än syr ser det ut som a million dollar.

För en tid sedan hittade jag dessa byxor på Pinterest och kände liksom att det var deras tur att få bli uppsydda. ( Nu tycker jag man kan se att just dessa byxor är sydda i silkessammet men ändå..)

Bara att sätta igång då. Tyget hade jag redan hemma såklart :-)

Det blev ett par röda byxor. Jag som i princip ALDRIG syr byxor.

Vände med flit luggen åt fel håll så det skulle hända lite mer med alla skiftningar.

Sonen fotograferar,...numera har han vuxit om mig så jag blir inte längre fotad underifrån utan från en lite osmickrande nedåtvinkel...Bara att vänja sig eller muta någon annan av barnen att fota.

Pose:a nu då mamma! (sagt med sprucken målbrottsröst,...)

Pose:a är inte min starka sida direkt !

Mycket bättre på att ligga ner och slappa.

Är fortfarande kär i min tapet.

Blå veranda

På några år nu så har jag inte varit sugen på att göra om något hemma. Jag iaf inte piff-mässigt. (Hade gärna byggt ut huset med minst ett rumt till både uppe och nere, men det är en annan femma) Jag har varit nöjd med hur det har sett ut och haft mitt hjärta och min fokus någon helt annan stans.

Men förra veckade slösurfade jag in på Tapetorama och fick se en helt ny tapet och blev helt kär!

Ytskikten i huset börjar bli ganska slitna så det behövs egentligen tapetseras om lite här och där. Speciellt i vardagsrummet ( fast barnen vägrar göra sig av med rosentapeten bakom pianot), men den här tapeten skulle inte funka i det rummet då den skulle bli för mörk. Istället fick det bli sovrummet/glasverandan som fick en facelift. Tapeten kommer ifrån Boråstapeter och heter Ulricehamn. Jag beställde den i måndags, fick den i går och i går kväll var det färdigtapetserat.

Jag älskar färgen som är en fantastiskt fin mellan grön/blå/grå nyans. Perfekt dammig dekadent färg som trots sina inslag av guld inte gör tapeten prålig. Hela sovrummet blev liksom lugnt, kungligt och torpigt på samma gång. Trivs som fisken!

Enda problemet är ju att man nu vill tapetsera om allt annat också, då resten av rummen ser så slitna ut i jämförelse.

Julklapp och utställningstips.

På Kulturen i Lund så finns det par riktigt fina hängslen utställda. De är ifrån 1800talet och är brickvävda i vit,grön och röd ull, med kant av grönt kläde. Frans behövde ett par hängslen så jag inspirerades och vävde ett par till honom i julklapp. Fast jag valde gult i stället för grönt då jag inte ville att det skulle bli så juligt. Sen valde jag att sätta resår bak gömt i en bit linne så de skulle vara mer bekväma att använda.

När Frans själv ska sy grejer så blir det såhär snyggt minsann. Dessa byxor har han sytt helt själv, för hand. Inte ett endaste maskinstygn. Jag har endast varit där och visat nån ficka samt funnits på telefon för frågor när han har undrat. Attans vad snygga de blev! Sydda i ull med linnefoder. 

Långt innan jul var vi bjudna på jubileumsfest för vikingaföreningen Halsingarna och till det sydde jag mig en ny väska. Jag sydde den i fiskbensmönstrat ulltyg med linnefoder. Tygerna på utsidan är 100% silke. Det röda har jag färgat med Tibetansk krapp från min buske på gården. Posamenten fick jag av Frans i födelsedagspresent. Bandet till väskan flätade jag av smala läderremsor och förlängde med en bit linnetyg. Träbygeln på väskan är en bit syren från tomten som jag täljde till och målade med linoljefärg.

Sen kommer här lite utställningstips om man gillar folkdräkter.

En gammal beprövad men mycket inspirationsrik utställning är den som är på ovanvåningen av Blekinge museum i Karlskrona. Här får man lite bevis på att Blekingedräkten inte enbart är blå och rosa. En hel vägg med livstycken, fina broderade vantar mm. Värt ett litet besök iaf.

Sen har vi den nya tillfälliga utställningen på Trelleborgs museum. Utställningen visar det mesta av vad museet har i dräktväg gällande dräktområdet runt Trelleborg. Det är mängder livstycken, fina spedetröjor, kjolar, mansplagg mm. ( och även lite "nytt" från mig) Passa på att se den iklädd din egen dräkt om du äger någon. På vernissagen kryllade det av vackra skånska dräkter, en riktig fröjd för ögat.

I samband med utställningen kommer det att hållas workshops och föredrag gällande dräkt. Passa på att gå någon kurs vetja! Här kan man anmäla sig.

Komsi komsi. Den stänger 13/5-18.

Stickärmaliv.

Efter att ha saknat ett värmande plagg till min dräkt nu ett tag ( Stora Kopparbergsdräkten Falun) så beslöt jag mig för att göra ett eget.

Min dräkt är komponerad ,och dessutom så sent som 1953 ,så jag känner på något vis att den är ok att leka lite med. (jag skulle aldrig våga ens tänka på att hitta på egna plagg till tex Rättviksdräkten som använts i obruten tradition) Det finns ett ytterplagg till dräkten. ,en jacka i samma tyg som kjolen. Men jag tycker på något vis att dräkten blir lite mörk och trist med den, så jag ville liva upp dräkten lite. Valen föll på ett sk stickärmaliv.

Stickärmaliv är vad det låter som. Ett liv med påsydda stickade ärmar. De finns gamla bevarade ifrån fram för allt Hälsingland, men i gamla nedtecknade folkdräktundersökningar så har det också förekommit i Blekinge. I Dalarna, Gagnef, har de jackor i kläde med stickade ärmar påsydda. Ärmarna är då tvåändsstickade och stickade i vit och svart och sedan färgade i krapp när de stickats färdigt.

Det här är några av de tröjor jag inspirerades av. Bilderna kommer ifrån Digitalt museum.

Jag älskade mönsterkompositionen på den sista tröja. Så himla klurigt uttänkt.

Så jag satte mig med rutpapper och penna och började skissa. Det blev många olika mönster innan jag tillslut bestämde mig. Det blev det upp och nervända hjärtat som finns på kjolsäcken samt tecknet för koppar pga koppargruvan. ( symbolen står för koppar, kvinna samt planeten Venus. Manstecknet står för järn, man ,samt planeten Mars)

I mina gömmor hittade jag ullgarn som jag tidigare färgat med indigo, ett färgat med lökskal samt en färgning med krapp där badet har gått upp i för hög temperatur så att det röda går åt det roströda hållet. Perfekt!!

Ärmarna tog ca 9,5 h styck att sticka...jag tror dessvärre jag nu överansträngt min högerhand.. 

Till livdelen så beställde jag en bit av ulltyget som egentligen hör till mansdräktens rock, samt knappar i mässing som hörde till mansvästen. 

Och såhär blev den:

Jag blev supernöjd! Tycker att den ser ut att passa in rätt bra i den övriga dräkten.

Man måste vidareutveckla våra dräkter lite, göra dem till ett  levande kulturarv så att det kan fortsätta användas.

Höst

Höst igen. Innan sommarens ens satt igång ordentligt så var den över och vips så är morgonfrosten här utan att jag var beredd. På jobbet är det bra, barnen är friska, Frans är finast, huset håller ihop och alla vännerna finns där för mig men ändå...det där skavet som inte vill släppa. Känslan av att något måste förändras men kan inte sätta fingret på vad. Letar tapeter men ingen passar. Slänger grejer, ger bort grejer. Kör grejer till sommarhuset,...färgglada plåtburkar, vackra gamla filtar..sånt som inte längre ska vara kvar hos mig. Köper tyger, är full av ideer, men syr inget. Startar stickningar men blir aldrig färdig. Som att inspirationen inte kan formulera sig utan bara mumlar i bakgrunden. Mer som ett oväsen än en fin melodi. Som hissmusik på för hög volym.

Jag pendlar mellan vardagsstress med tre ungar och pendlingar till Skåne. Fina helger med lugn och ro men när jag kommer hem igen så står tvätten fortfarande och väntar på att få bli sorterad. Jag räcker inte till någonstans riktigt. Laga mat och förhöra sjuans tabell samtidigt som man tar ner  tvätten för att  göra plats för nästa maskin tvätt som behöver hängas.

En slags kamp för egen tid då man ska få göra allt det där man längtar efter. Men när man väl får egen tid så är det som att man blir totalt blank och det slutar med att jag bara sitter och glor ut i rummet i timmar. Med en pipande känsla i kroppen som i filmer efter att en bomb smällt av. 

Funderar ibland över det här med kreativitet. Om det är en curse or a blessing.

Ett konstant surr i huvet. Ett driv. En slags livskraft och flöde som driver mig framåt. Små drömmar att hela tiden förverkliga. Konkreta mål som nås hela tiden. Men samtidigt...vilka eoner av tid jag skulle ha över till livet. Jag skulle kunna vara närvarande för barnen, finnas för dem på ett helt annat sätt och inte fly in i mina egna ideer hela tiden. Jag skulle kunna träna, läsa..vara här och nu mycket mer. Bry mig om trädgården. Bjuda hem folk...Leva utåt istället för inåt.

Och vad ska jag egentligen med allt till...jag har kläder så det räcker och blir över för flera generationer. Behöver inte en endaste stickad kofta till i hela mitt liv...Men vem är jag om jag inte skapar?

Magen surrar som om jag stod på Gotlandsfärjan men jag står kvar på land.

Har iaf sytt en sån där jacka av en filt, med ärmar av grå sammet och krage av päls.

Och nästa jacka finns redan på vänt inne i huvet.

Hemma

Jag har varit hemma i Dalarna. Äntligen! Vad jag har saknat mina blå berg, mossiga skogar, slöjd och röda hus.

Morgondimman lättade från sjön.

Stans smalaste gata och min väg till bussen varje morgon som tonnåring. 

Brunnsgränd.

Sånt man hittar i antikbutiker: Leksandsliv.

Barnaskaran på slagghög.

Måste ju bli fotad vid Pridetrappan såklart!

Nu känner jag mig lite uppumpad på skogsenergi igen. Puh!

Färgnings experiment- Tibetansk krapp

Jag är med i en grupp på facebook där folk samlas som odlar sina egna färgningsväxter. Vi startade gruppen på jobbet och har sedan använt skolan som mötespunkt för gruppen men medlemmarna kommer ifrån hela Sverige och Norge. Hitills har vi setts tre ggr varav vi bla beställt fröer och plantor tillsammans samt haft en färgningshelg ihop.

 I våras beställde jag då en planta med sk Tibetansk Krapp. (Rubia cordifolia). Eftersom jag redan har en vanlig krapplanta så tänkte jag att det hade varit kul att även testa en annan sort. Jag planterade den ute vid husknuten och den bara exploderade i storlek. Jättekul! Det är en rätt lustig buske som slingrar sig och har taggiga blad och stjälkar som kardborre så den fastnar i allt.

I går gjorde jag ett experiment inspirerad av min kollega Ylva och betade lite ullappar för att göra ett ecoprint med plantans blad. Den vanliga krappens färgämne sitter i rötterna som måste grävas upp, torkas och sedan blötläggas innan färgning vilket är en ganska meckig process. Men på den Tibetanska ville jag testa det gröna bladen. Hade inte jättehöga förväntningar direkt.

Gick ut och klippte två-tre grenar.

Klippte isär två brödpåsar och la den ena plasten under det betade ulltyget, grenarna på tyget och en till bit plast ovanpå.

Sen vek jag det, rullade och knöt ihop det runt en flaska och lät det ligga i 90 gradigt vatten en timme och sedan liksom voila!!!

Hur mycket färg som helst!!!

Gick genast ut och klippte lite fler grenar och jag sedan klippte i mindre bitar. La dem i min lilla provfärgningskastrull med vatten och lät koka upp. Bladen förändrades från gröna till vinröda när de började koka. Efter bara ca 3 min av kokning så la jag ner en bit tyg bara för att kolla..

Det blev rött minsann!

Jag lät tyget ligga i ca 20 min sedan gjorde jag lite provbitar i efterbaden för att se hur färgen förändrades. De fick ligga i ca 10 min bara, var.

Så här tjusigt blev det!

Helt galna jätte roliga färger :-D Och så härligt att slippa gräva upp rötterna. Blev supernöjd!

Annars har jag vävt en kudde med mitt handspunna ullgarn som inslag och sedan kört reservage färgning med indigo över.

Gillar den starkt!