
Nu ligger täcket på familjens gård på Öland och påminner oss om om mostern varje gång vi ser det. ( och luktar på det,..hon var storrökare och den lukten verkar visst aldrig gå ur täcket även om det tvättats..) Nu har min morfar sagt att när han dör vill han också ha detta bårtäcke på sin kista precis som hans dotter hade. Det tycker jag känns så fint. Ska sätta mig någon dag och brodera in min mosters namn på baksidan tänkte jag, och när det blir morfars tur så broderar jag in hans också. På så vis blir det ju hela familjens täcke, förhoppningsvis fullt av goda minnen.
Så fint du sytt och skriver om bårtäcket, en fin idé mitt i en tragisk händelse.
SvaraRaderaWow, det där var verkligen fint. Både hantverket och idén. Wow...
SvaraRaderaDet var ett fint avsked.
SvaraRadera