Vikingakläder 1:

Ok , på begäran så börjar jag nu blogga om mina vikingakläder också. Vad roligt att ni vill se vad jag gör! Vi börjar med mina kläder till gudahagen. Alla kläder är mestadels sydda för hand med fällsömmar i vaxad lintråd.

Foto:Frans Ekelin

Undertunikan är sydd i oblekt linnetyg. Jag har färgat tyget med en väldigt starkt bad av gula lökskal. Bandet har jag brickvävt i cottolin efter eget mönster.

Hängselklänningen är även den sydd i linne. Den rödabruna färgen är färgad med krapp på oblekt linne och den gröna bården är röda lökskal på oblekt linne. Bandet är brickvävt av cottolin efter eget mönster.

Mössan och halsvärmaren har jag nålbundit i ullgarn som jag delvis färgat med bresilja. Detta har jag kommit på i efterhand är lite av ett " no no" eftersom bresilja kommer ifrån brasilien och man inte upptäckt sydamerika på vikingatiden... Struthättan har är sydd i ulltyg och har ett linnefoder av rödlöks färgat oblekt linnetyg.

Väskan sydde jag av en gammal poncho jag hittat på gratisförrådet på skolan. Det är hemvävd av ull. Bandet har jag flätat av garner jag  färgat i krapp och stenlav.

Inuti har väskan foder i vitt linnetyg svagt färgat med gula lökskal.

De vackra pärlorna har jag köpt på Trelleborgen i Trelleborg.( Det är en rekonstruktion av en gammal vikingaborg man hittade märken efter på 90-talet när man skulle bygga ett nytt bostadsområde. Då fick man sin förklaring på stadens namn.)

Kappan är sydd i ett fiskbensmönstrat ylletyg och fodrad med fiskbensmönstrat oblekt linne.Nederkanten på ärmen har en bit fiskbensmönstrat ylle jag haft i gömmorna och ett band jag brickvävt av två olika naturfärgade garner och ett garn som tidigare färgats med valnötsskal.

Höstljuset

Hösten i år har varit fantastiskt vacker. Färgsprakande, varm och lång. Kan ofta känna igen mig i just hösten. Den där förmågan att lysa inifrån, spraka som ett fyrverkeri för omgivningen , fast egentligen så håller man ju faktiskt på att dö lite grann. Ens sanna natur är ju den bladlösa stammen, allt annat är ju bara schysst pynt som kommer fram genom rätt värme och näring. Antar att konsten i livet är att hitta den där näringen inom sig som gör att alla färger får fritt spelrum . Att kalla vindar och moln på himlen inte ska få bladen att  falla och lämna stammen att stå där kal och mörk. Men vad gör man när den kalla vinden och näringen kommer ifrån samma källa?

När jag skapar får jag iaf blomma, och skapar gör jag hela tiden. Det märks bara inte så mycket här på bloggen. Jag syr, väver, färgar och syr lite till . Hela kvällarna, hela helgerna, varenda lediga stund. Glömmer barnens gympakläder till skolan för att huvudet är fullt med textila ideer och sover för lite på nätterna för att jag sitter uppe för sent och väver. Det handlar alltihop om vikingakläder och jag har en känsla av att NI, fina läsare, inte är intresserade av den sortens hantverk så därför har jag inte skrivit något om det. Men hojta bara till om ni vill se vad jag gör så skriver jag även om det.

Växtfärgning hemma

Inför Gudahagen så gick jag igång och experimenterade med växtfärgning av tyger hemma. Jag vet att många inte vågar ge sig i kast med detta för de tror det är komplicerat, mycket kemikalier eller petigt med sånt som temperaturen på vattnet och rätt vikt på hushållsvågen osv. Men  nej, nej. Jag kan lova att jag färgat alla dessa tyger bara med hjälp av mitt vanliga kök och helt utan termometer eller våg.

Först betar jag mina tyger i alun. Alun finns på apoteket, man brukar köpa sånt när man gör egen trolldeg bla. Finns oftast bakom kassan. 100 G för29;-. Sen brukar man säga att ca 10g alun per 100g material. Jag brukar höfta lite bara. Man tar sin störst gryta och häller i vatten så det känns bra i för hållande till det som ska betas. Sen värmen man upp vattnet å spisen och när det börjar bli lite varmare än fingervarmt ( 40 grader) så har du i alun och det som ska betas. Sen ska det upp i tepmeratur och ligga i 90 grader i en timme. Mitt temperaturmål har varit att " kokar det så är det för varmt" typ. Då får man väl dra ner temperaturen , inte mer med det. Efter en timme kan man använda materialet att färga på.

Gul lök

Lökskal samlar jag när jag är och handlar. Det är helt gratis och bara att rota runt i löklådorna och stoppa i en potatispåse. Oftast blir personalen typ glad för att man städar åt dom så ser det inte så skräpigt ut i löklådorna. Gula lökskal blir gult. Ju mer skal desto mörkare färg.

Lökskalen ska koka i vatten i en timme sen silar man bort skaldelarna, späder ev med lite vatten och stoppar ner det man betat. Sen ska det up i 90 grader igen i en timme.

Här har jag testat att färga på följande:

(Från vänster till höger)

Ljusgrått ullgarn, vitt linnetyg, en liten bit oblekt fiskbensmönstrat linne tyg, tunt ulltyg och vitt grövre ulltyg. Alla är färgade i olika lökbad som varit olika starka.

Krapp

En rot som importeras från bla Holland men den kan även odlas i Sverige. Kan beställas på nätet. (Köp den som är i krossade delar och inte den i pulverform.) Krappen blötläggs dagen innan den ska användas och man silar inte bort delarna när man färgar.

Krappen ska bara upp i 70 grader i en timme annars blir den mer åt det bruna hållet.

Här har jag färgat:

Ett tunnt gult ylletyg, efterbad. Olika vita linnetyger, ett oblekt linnetyg, en grövre ullapp och vitt ullgarn.

Röd lök.

Rödlök blir grön...... underligt nog. Och i riktigt starka bad blir den brun.

Samma gäller som för gullök.

Här har jag färgat: Tunt gult ylletyg, oblekt linne, vitt linne, oblekt linne svagare bad och ljusgrått ullgarn.

Stenlav

Stenlaven plockade jag hemma på gården och när man färgar med den behöver garnet inte betas först.

Det man ska färga läggs i en gryta och man varvar smulad stenlav och material i vartannat lager sen på med vatten och låt det stå i några timmar. Sen ska det upp i 90 i två timmar. 

Här har jag färgat:

Ett grövre vitt ulltyg, ett grått fiskbensmönstrat ylle och ett ljusgrått ullgarn.

Tuschlav

Även tuschlaven plockade jag i trädgården.

Man tar en glasburk och i den blandar man två delar vatten och en del ammoniak sen smular man ner tuschlaven så att vattnet precis täcker. Sen får burkan stå i ett soligt fönster i ca 2-3 veckor. Man måste röra om en gång om dagen. När vätskan i burken ser ut som saften i en rödbetsburk så är det färdigt.

Till 100g material har man 5-6 matskedar tuschlavs gegga i vattnet. Det ska upp i 90 grader ihop med materialet och ligga där en timme.

När man färgat färdigt kan man välja att lägga materialet i vatten med ättika i då blir det varmare lila. Om man i stället lägger det i vatten med ammoniak i så blir det mer åt det kalla lila hållet.

Jag har färgat:

Grövre ljusgrått ylletyg, vitt ylletyg (ättika) och samma vita ylletyg ( ammoniak) sedan ett testbad innan tuschlaven jäst färdigt. Blev mest dassigt på en bit vittylletyg och vittlinne.

Efterbehandling:

När man färgat färdigt materialet så sköljer man ur det tills vattnet är klart, sen handtvättar man lite lätt med tvättmedel. Skölj sedan igen och lägg materialet till sist i ett bad med ättika i en stund. ( eller ammoniak för tuschlaven) Då fäster färgen bättre. Sedan är det bara att hänga upp på tork och njuta!

Så hem och experimentera. Lycka till!!!

Gudahagen 2015

 Förra helgen cyklade jag runt i tidigt 1900-tal och den här helgen har jag rört mig 1000 år tillbaka i tiden,  nämligen till vikingatiden. Det var dags för årets upplaga av Gudahagens vikingamarknad i Näsum. Jag har varit där förut men den här gången så hade jag fixat tidsenliga kläder. Till hela familjen. ( förutom exmaken som sydde egna) Om ni bara visste vad jag har växtfärgat linnetyger, vävt egna brickband , nålbundit och fällt sömmar för hand. Helt galet, men det är ju så fantastiskt roligt!!

Gudahagen är ett fantastiskt fint event fyllt av inspirerande hantverkare och eldsjälar. Vissa kommer dit för att de älskar historia, andra för att de vill reenacta och slåss med svärd och sköld, många för hantverket.  Gamla som unga i en salig blandning. Men en sak har de alla gemensamt och det är att de alla är fruktansvärt trevliga såklart.

 

Foto Frans Ekelin

Foto:Marita Olsson

Foto: Marita Olsson

Att träffa vänner från Sätergläntan och få bli bjuden på mat tillagad över öppen eld ( hängandes på ägarens egensmidda trefotsställning såklart) och sova i tält hemmasytt av grov vaxad linneduk och vakna till ljudet av sprakande eldar, småprat och vedklyvning.

Foto: Anette Fredin

Babbla sömmar och växtfärgning , nörda in på små detaljer och bli bjuden på mjöd under en fantastisk stjärnhimmel. Skråla sånger vid lägereldar och lära känna nya själar.

Jag har nu blivit ombedd att uppsöka Blekinges vikingaförening , och jag är ju faktiskt rätt nyfiken själv. Iaf på hantverket, så vi får se om jag fortsätter med detta eller om jag får bli en viking en gång om året.

Här är i allafall hela familjen viking!

Foto: Marita Olsson

Copenhagen tweedride 2015

I lördags var det äntligen dags, den årliga tweedriden i Köpenhamn.

I år gick jag all in med professor-stilen:

Jag hade varken tid eller lust att sy en ny outfit i år, utan tog sådant jag hade hemma. Jackan är från h&m , jumpern har jag stickat själv. Flugan har min 10-åriga son sytt i slöjden....

( foto: Jonas Dahlström)

Träffade bl.a  på den här pinglan och hennes hund som dagen till ära hade på sig en måttbeställd skräddarsydd cape..lyxigt ska det vara när ens ägare driver en vintagebutik.

Det minglades först med kaffe, the och kakor utanför butiken " a touch of vintage" på Badstuesträde, sen bar det av längs med Köpenhamns gator med plingande ringklockor och glada miner.

Som vanligt blev det gruppfotografering på trappan till museet ( bild kommer sen) följt av picknick i parken. Alltså attans vad alla är snygga!

Sedan cyklades det vidare i staden..

( foto: Jonas Dahlström)

Nästa stop blev hos Köpenhamns finaste herr-ekipering där vi alla fick ett glas champagne, höra om vad en riktig " gentleman" är samt lära oss att knyta den perfekta flugan.

 

Efter det cyklade vi vidare till årets slutstation där vi fick gigantiska gratisdrinkar som smakade ingerfära , fick lyssna på ett liveband som spelade swing samt allmänt mingla. Jag hamnade med dessa två som var mina enda landsmän från Sverige. Therese och Jonas.

Till sista åkte jag tillbaka över bron, alldeles för berusad på danskarnas livsfarliga gratisdrinkar, och gick på 40-års fest i Lund. Men det är en annan historia.

Nästa tweedride i Köpenhamn kommer att dyka upp den 11/9- 2016. Be there or be square :-)

Augusti som den var

Augusti kom och gick och var precis som den ska vara. Full med värme, sol, bad , kärlek, sorg och äventyr. Slutet och början på så mycket. Semestern tog slut och jobbet började, nya elever med nya förväntningar på det nya året. Växtfärgning på jobbet och växtfärgning hemma. Brickvävning i långa banor, långa bilfärder på äventyr i skåne. Katten couscous försvann och var borta i tre veckor för att sedan komma spatserande genom kattluckan en dag som att ingenting hänt. 

Nya spotifylistor, handsömnad och långpromenader. Kräftor, mjöd och hemliga rum i parker.

Ett mycket värdigt slut på en fin sommar.

Juli som den var

Och juli kom och gick. Med tveksamma temperaturer, regnskurar och blåst. Sommaren blev höst innan den börjat. Men vi hann iaf med att njuta de dagar som var. Juli har varit en bra månad ändå. Tältning på gården med tre vuxna och sju barn, namngivning hos finisarna Stormlod, fest i Tollarp , utekvällar med magisk solnedgång,, besök av poppelsvärmare, dagstripp förbi hembygdgård och finbesök från Colombia igen. Sommar har det visst varit ändå, den går bara alltid så fort.

Igår var det första augusti och jag tog en lång promenad i skogen framåt kvällen. Luften var hög och klar och det doftade höst.....

Vikingavibes

Visst skapas det ännu här hemma, helt dött är det inte. Den här sommaren har det dock skapats annat än det jag brukar sno ihop. Exmaken skall nämligen ta med de två stora barnen till medeltidsveckan i Visby nu i veckan och till det så behövs ju kläder. Och med två hantverksmässigt nördiga föräldrar så kan ju inte barnen gå runt i vilket skit som helst.... Så i sommar har jag sytt vikingakläder. ( ja, jag vet att medeltid och vikingatid inte är samma, men exmaken ville ha vikingatida kläder så då fick det bli det) Martin fick stå för allt material och sy sina egna kläder medans jag fick uppgiften att sy barnens. Förhand såklart, vad annars.( Himla spännande att se att stygnen, mönsterdelarna och sömnadsteknikerna inte förändrats nämnvärt från vikingatid till folkdräkttraditionerna i det här landet. Raka bitar och kilar, efterstygn och fällstygn...same shit.) Det var bara att vaxa lintråden och börja.

Jag började med Inez klänning. Hellång med fyra kilar och i rött linnetyg och trekvartsärm. Jag vävde ett brickband till hennes halssprund i rött,gult,grönt och brunt cottolin. Bandet på rulle till vänster är även det brickvävt i cottolin. Det är till Martins tunika.

Lo ville ha en tunika i grönt linne med bruna insydda kilar i mitten och i sidan. Där fick vi kompromissa lite då olikfärgade kilar är mer medeltid än vikingatid.....men men, Lo fick bestämma.

Bandet brickvävde jag i olika bruna, svarta och gröna garner.

Det har även blivit två vikingatida fodrade hättor. ( som struthättor fast utan strut och med raka delar med kilar.)

Och såhär ser det ut när jag sitter och hittar på brickbandsmönster. Jätte kul , och spännande att se hur det blir på bandet sen, beroende på antal vridningar. Rent av beroendeframkallande. Det tar dock ganska lång tid.( Mitt rekord ligger på 70cm/tim hittils, och det var på ett band med 8x8 regelbundna vridningar.)

Och när barnen nu ska få åka till historisk tid i Visby så fick vi ju lov att åka och titta på den närmaste runstenen som finns i Tving. ( Jag fick låna med mig Los kompis Erik på turen,..)

Barnen sticker på måndag och i skrivande stund sys det i rasande fart på ett par byxor från Thorsbjerg,.. Jag ska försöka skynda mig så att sonen slipper gå helt byxlös i Visby.