Kan ni hjälpa mig?

Hej hå vad dålig jag är på att blogga nu för tiden...

Dålig på att sy är jag visst också nu mer.

Ateljen ser mig så sälla nu för tiden att den riktigt jublar och öppnar dörren på vid gavel när jag närmar mig.

Det finns flera anledningar till detta såklart. En är att en medarbetare på skoljobbet blivit sjukskriven så att jag får hoppa in för henne. Himla synd, hoppas såklart hon blir frisk snart.

En annan anledning, som jag inte trodde var möjlig, fick jag en ledtråd till för en tid sedan.

Jag hade öppen ateljé för Slöjdhuset i Ronneby och en av deltagarna frågade mig om det inte var så att jag riktigt längtade till ateljén ibland. Efter att ha funderat ett tag slog det mig att jag faktiskt inte gör det längre.

Ateljen brukade vara mitt andningshål. Mitt eget ställe på jorden där jag kunde vara lycklig i mig själv och med min kreativitet och mina tyger. Ett ställe där jag kunde leva helt efter eget hjärta , egna tankar och egen tid. Iväg från kaoset där hemma. Min borg.

Men nu när kaoset är borta, lugnet sänkt sig och mitt hem blivit mitt och barnens så trivs jag lika bra där. Nu kan jag andas hemma, på riktigt, så då blir ateljen inte lika nödvändig. Jag ska såklart inte sluta sy, men flödet sprutar inte desperat som en ilsken vulkan längre. Nu sipprar det istället sakta och lite eftertänksamt. Som en vårbäck som letar en ny väg. Och jag tänker inte skynda på den. Snart hittar den rätt och vem vet, kanske blir den en flod eller kanske en tjärn.

Den här blusen sydde jag iaf för några veckor sedan. Tyget hittade jag i en tyggrupp på facebook och det räckte precis till blusen.

Om ni vill se bilder ifrån när jag hade öppen ateljé så finns det hos fina Marjatta.

Hemma har jag ännu en gång haft Kimzallabim på besök. Denna gång gällde det en fuktig och trasig planka i golvet samt lite annat fix och don.

Något jag själv däremot kan fixa men har lite beslutssvårighet inför är tapetsering.

Har varit kär i en tapet läänge men inte kunnat bestämma mig. Ni kanske kan hjälpa mig?

Det här är de tapeter jag har i huset nu.

Hall, sovrum, vardagsrum och glasverandan.

Tror ni tapeten här nedanför gör att det hela likssom blir för brun/grått?

Blir det lungt och fint eller lervälling i cirkustältet?

Funderar på köket eller bakre hallen.( köket är för övrigt inte heller grönt längre utan ljusgrått...)

Vad säger ni?

Jennys hus

Minns ni detta fantastiska men öde hus som jag skrev om för ett år sedan?

Det huset jag drömt om och dreglat över sen jag var liten.

Förra veckan när jag var hemma i Falun så kikade jag såklart till huset som vanligt och höll på att tappa hakan när jag såg att det inte bara satt riktiga fönster på huset utan att det även LYSTE i fönstren!!!

Självklart kunde jag inte hålla mig utan fick såklart lov att knacka på.

Tur nog så fick jag och barnen komma in och kika. ( efter att jag smått frenetiskt och flåsande förklarat min livslånga kärlek till huset och hela historien..) De som bodde där hade precis flyttat in, så det var allmänt flyttkaos. Det gick bra att ta bilder hit till bloggen och jag lovade såklart att fota så att inget av flyttkaoset kom med på bilderna.( därav alla tak.....)

Gud vilken känsla det var att få gå omkring och titta i det här huset som man drömt så länge om. Nästan som att få träffa en kändis. (Jag trodde det bara var textilier som kunde påverka mig så, men tydligen hus också..)

Spår av att huset stått öde en längre tid,.....

Det visade sig att huset tillhörde en tryckerifirma , Strålin och Persson, som ligger alldeles intill.

Tydligen så har allas vår folkkära Jenny Nyström ( hon med tomtarna) bott i just detta hus på 40-talet då hon ritade vykort för just Strålin och Persson.

Jag får dåndimpen!!!

( skärmdump från Strålin och Perssons hemsida)

Om huset nånsin blir tomt igen, lyckas slippa undan en renoveringsmarodör som river ut allt, slår ut väggar osv samt om jag nånsin blir miljonär..så ska jag minsann köpa detta hus och flytta det till mig. Vart jag än bor. Huskärlek i högst grad!

Let´s hope!

Kimzallabim!

 Förra fredagen var min vän Kim här och byggde igen.

Han är så himla duktig! Snabb och proffsig. Man vet ju, att när det ser mer ut som en dans man utför än ett arbete, så är man bra på vad man gör. Så är det med Kim.

Det tog  ungefär lika lång tid för honom att bygga dessa sköna bänkar som det tog för mig att kratta gräsmattan från löv.

Måla dem får jag göra i vår när det blir varmare.

Sen vill jag välkomna er till detta lilla evenemang!

Välkomna till en klädbytardag på mitt jobb!

Så många plagg/accesoirer/skor du lämnar in, så många får du ta med hem.

Vi bjuder på glögg och pepparkakor.

Komsi komsi!!

Maskinstickning

För ett tag sedan var jag på maskinstickningskurs på slöjdhuset i Ronneby.

Himla kul var det. Helt nytt för mig och verkligen annorlunda. Det är så kul att få lära sig något nytt, har ju inte varit på någon textilkurs eller fortbildning på 10 år och man blir ju lätt inkörd i samma gamla spår.

Nu har jag lånat med mig en stickmaskin hem från jobbet och håller på att improvisera en tröja, vi får väl se hur det går......

Foto Nisse Stormlod

Det blev många små provlappar...

 En dag lunchade vi ( jag och två till från kursen) på ett himla mysigt ställe i Ronneby. En gammal pingstkyrka som blivit matställe. Blev kär i tapeten,..som vanligt.

De senaste veckorna har det hänt många grejer som jag inte hunnit blogga om. Jag har haft min vän snickaren Kim här igen, jag har varit i Dalarna och på vävdagarna i Glimåkra.

Men roligast är nog att vi fått hem dessa två ulltussar: Couscous och Piccachu!